Anarkismens idéer och historia

Anarkism, ursprungligen ett grekiskt ord (anarkhía) som betyder "icke-styre", förknippas med oordning och kaos. Det gemensamma draget hos anarkistiska riktningar är strävan mot ett samhälle fritt från övermakt – huvudsakligen staten, men traditionellt också kyrkan.

Proudhon – den första anarkisten

Den kanske allra första som kallade sig själv anarkist var Pierre-Joseph Proudhon (1809-1865). Proudhon modifierade dock begreppets dåvarande betydelse och för honom fick det representera ett tillstånd av frihet för den enskilde människan bortom auktoriteter som stat och kyrka.

Proudhon levde i ett 1800-talets Europa där idéer om organisering av arbetarna i en internationell korporation pyrde under ytan – att gå samman i föreningar och ordna möten var i många länder förbjudet. Denna känsla av förtryck var grundvalen för de socialistiska revolutioner som stundade och i vilka krav på förbättrade villkor för den stora massan gentemot kapitalet skulle förverkligas.

För Proudhon betecknade anarkism ett samhälle där människorna levde utan regering, kung eller kejsare. Det essentiella var befrielsen från auktoriteter på alla nivåer. Proudhon efterlyste dock inte en värld i upplösning och ständig kaos utan anarkismen inbegrep för honom en utvecklingsprocess

Människorna som lever i en samhällsordning där en ledare enväldigt härskar kommer undergå faser: från att vara icke reflekterande och lydande till en nästa fas med ökad reflektion som leder till ifrågasättande. Med tiden blir folket upplyst och i stället för att underkasta sig härskarens lag kan de själva avgöra rätt och fel och därmed endast lyda en ledare som väljer rätt väg medan de protesterar mot de som väljer fel. Detta menade Proudhon som förnekade tanken på att staten var ett resultat av ett fördrag som genomförts av människorna i samstämmighet – för honom var det snarast något som uppstått av sig självt varhelst människorna levde tillsammans.

Medlet för att uppnå en ny samhällsordning var genom revolution och den form av revolution Proudhon ställde sig bakom var den som skedde spontant och inte var resultatet av en idé eller ett politiskt parti (Proudhon hade upplevt februarirevolution 1848 och dess till stora delar misslyckande, vilket gjorde honom skeptisk till revolutioner som ledde till att en ny regering tillsattes). Med en sådan spontan revolution som kom underifrån kunde klasskillnaderna utplånas. Likaså skulle stat, kyrka och andra auktoriteter kunna avskaffas. Det var instanser som inte behövdes då moral kring vad som var rätt och fel fanns immanent i människan och myndighetskonstruktioner var därmed överflödiga i detta ändamål. 

En sådan utveckling förutsätter att den mänskliga insikten ökar på bredden och betraktar man tanken inrymmer den också en utopisk fordran. Tron om en förändring där människorna på bred front genomgår en upplysning som resulterar i att de alltid börjar se till varandras bästa fick så klart sina kritiker (bland dessa Karl Marx och Friedrich Engels) som påvisade det svåruppnådda och det oklart klargjorda i idéerna. Proudhon insåg också svårigheterna i detta och skulle i senare verk revidera sina idéer till tankar som sammanfattades under federalism.

Michail Bakunins trots mot samhället och kyrkan

Michail Bakunin (1814-1876) lämnade sin aristokratiska klass och blev revolutionär. Han såg sig själv inte som filosof eller teoretiker i första hand utan en handlande revolutionär och betonade vikten av instinkter i stället för läror.

Människan var utrustad med förmågan att tänka, därmed också förmågan samt behovet att göra uppror mot regeringar som var ”systematiska giftblandare” – precis som hos Nietschze var staten ett gift för människan.

Han skrev på flera verk, fast utan att något avslutades. Det mest kända Gud och staten utkom postumt (1882) efter att det ofärdiga manuskriptet upptäckts av två anarkister, Carlo Cafiero och Elisée Reclus.

Enligt Bakunin var Gud och religionen ett instrument som brukades av staten för att fördumma människorna och som i förlängningen innebar människornas förslavning. Han menade att jämlikhet endast kan nås då både kyrkan och staten är borta. Religion har genom alla tider inneburit offer och prästen är, enligt Bakunin, den gudomlige skarprättaren.

Om Bakunins tankar utgivits i bokform under hans levnad i denna tidens Ryssland hade det utan tvivel lett till fängelsestraff. Han skulle dock ändå arresteras, vilket skedde efter ett uppror i Dredsen och resulterade i ett fängelsestraff på åtta år. Efter fängelsetiden deporterades han på livstid till Sibirien, men lyckades fly därifrån via Japan till USA. 

Ett viktigt tema som återkom hos Bakunin var idealismen ställd mot materialismen. Enligt materialisternas synsätt behövdes ingen gud för att fysiska processer skulle ske. Bakunin gjorde liknelser med materialism som nerifrån och upp medan idealism var uppifrån och ned. Han ville påvisa bristen i logik att gå ”från det högre till det lägre, från det sammansatta till det enkla” (idealism) kontra den ”naturliga vägen” från det enkla till det mer invecklade (materialism). Bakunin menade att världen skapats gradvis och hans resonemang kan jämföras med evolutionsläran.

Precis som för Proudhon var Bakunins motmedel mot den rådande ordningen en socialistisk revolution och precis som hos den franske anarkisten var mänsklig upplysning ett grundläggande inslag i övergången till ett nydanat samhälle. Att sedan upplåta bestämmandet åt de mest berömda vetenskapsmännen tycks ha föresvävat Bakunin, men han underkänner idén med argumentet att varje sammanslutning som getts suveränitet med tiden kommer korrumperas i någon utsträckning.

Vad Bakunin verkligen önskade sig är inte fullständigt tydligt då det finns gott om motsägelser i hans skrifter, men en central tanke är att styrningen ska vara uppdelad mellan fackkunniga på olika områden. Dessa är därmed ”naturliga auktoriteter” vars inflytande aldrig leder till förtryck, fast inte heller dessa ska tillerkännas en position av ofelbarhet.

Pjotr Kropotkin och arbetarklassens resning

Precis som Michael Bakunin övergav Pjotr Kropotkin (1942-1921) sin privilegierade klass för att gå sin egen väg. Han levde också som Bakunin lärde då han avböjde en plats som sekreterare i Ryska geografiska sällskapet som han erbjöds efter hyllade studier inom detta område.

Kropotkin levde under den tid då livegenskapen avskaffades i Ryssland. Han hade som ung sett hur illa dessa behandlats, bland annat på familjens eget gods på landet, och sympatiserade med dem. I hans Ryssland fick majoriteten inte möjlighet till utbildning, men Kropotkin ville ge folket kunskap som han betraktade som ett viktigt steg mot att förbättra deras levnadsvillkor.

Han levde dock i ett land som styrdes av reaktionära krafter och där alla som ansågs radikala och motståndare mot makten straffades hårt. Kropotkin fick uppleva detta då han arresterades och utan rättegång låstes in i Peter-Paulfästningen i Sankt Petersburg. Efter att hans hälsa försämrades i sin fuktiga och mörka cell fick han tillfälligt besöka i ett annat fängelse tills hälsan var återställd. Detta gjorde att han såg chansen att fly och ett lyckat flyktförsök organiserades av hans vänner varefter han kunde ta sig ut ur Ryssland och stationera sig i England.

Redan innan fängelsetiden hade han besökt Västeuropa och det var erfarenheterna därifrån som fick honom att bli anarkist. Även för Kropotkin var anarkismens metod revolution och han fick se den omvälvande Oktoberrevolutionen inträffa 1917 i Ryssland. Därmed kunde han äntligen återvända till det som nu hade blivit Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken och mottogs där som en hjälte. Kropotkin skulle dock inte bli odelat positiv inför den nya ordning som skapats och bland annat kritiserade han det övertagande bolsjevikpartiets grundare Vladimir Lenin direkt via brev.

Om Kropotkins fascinerande liv kan läsas om i En anarkists minnen. Det är dock i andra skrifter som Erövringen av brödet, En upprorsmans ord och Anarkism och modern vetenskap han lagt fram sina politiska idéer. 

Kropotkin var motståndare till alla ledarskap även inom socialistiska ramar. Mot socialisternas idé att kapitalismen skulle upphöra om den enskilde gavs nyttigheter för sitt bidrag till samhället kontrade han med att nyttigheternas borde fördelas efter individens behov och att detta inte kunde styras av en statsmakt. I Kropotkins idealsamhälle var det ingen skillnad mellan yrken och envar skulle få till skänks av statens nyttigheter inte efter yrkesstatus utan efter behov. I det anarkistiska samhället kunde människornas band stärkas eftersom de inte längre hade sina förpliktelser inför staten.   

* * *

Revolution är som framkommit i denna artikel något av standardreceptet för att införa anarkism, dock finns även fredligare riktningar som anarkopascifism där våld avvisas. I Elsa Morantes roman Historien som utspelar sig under andra världskriget äger denna dialog rum:

”Min – ideologi FÖRNEKAR – våldet. Allt ont kommer från våld.”
”Men vad är du då för slags anarkist?”
”Den sanna anarkismen kan inte gå på med våld. Anarkismens grundidé är ett förnekande av makten. Och makt och våld hör samman …”
”Men hur ska man kunna styra den anarkistiska staten utan våld?”
”Anarkismen förnekar Staten … Och om medlet måste vara våld får det vara. Det är inte värt priset. I så fall blir det inget av med någon anarki.”

Under historiens lopp har andra anarkistiska riktningar uppstått och några av de mer kända är syndikalism och kristen anarkism. För en social anarkism stod Murray Bookchin som förordade ett samhälle där självförsörjning skulle ersätta konsumism.

Ordets negativa klang har dock bestått och gemene man lägger idag förmodligen större innebörd kring ordets destruktiva konnotationer än konstruktiva. 


Materialism filosofisk lära som syftar till att allt som existerar är sådant som kan förklaras utifrån fysiken.

Artikelförfattare: Oskar Mark

Politiska ideologier - läs vidare