Materialism
Materialism som filosofisk lära syftar till att allt som existerar kan förklaras utifrån fysiken. Dess motsats är idealism som syftar till att verkligheten enbart existerar i det mänskliga tänkandet eller medvetandet.
Materialism är därmed genomsyrad av det objektiva och vars betraktelsesätt leder till klara slutsatser. Vetenskaplig materialism är en inriktning där bara sådant som utgörs av materia och energi och kan studeras med vetenskapliga instrument anses vara verkligt. Materialismen inom vetenskapen går tillbaka på några av de antika naturfilosoferna och i synnerhet Demokritos som byggde sin världsbild på att tillvaron är uppbyggd av oförstörbara och odelbara minsta byggstenar.
Denna syn delades inte av Platon eller Aristoteles, vilka kan beskrivas som icke-materialister. För dem var inte allting uppbyggt av materia i bemärkelsen att något uppstår, bryts ned och sedan byggs upp igen till något annat genom att materien skiftar form. De platonska och aristoteliska skolorna menar – även om de skiljer sig sinsemellan – att det finns former som är oberoende av materians förändring. Platons världsbild finns koncentrerad i hans idélära enligt vilken tingens egenskaper utgår från eviga idéer, de var således abstrakta snarare än konkreta. Hos Aristoteles är tingens egenskaper indelade i materia och form, där det ena är materialet och det andra beskaffenheten.
Materialism kan ställas i kontrastställning till dualism inom medvetandets filosofi. Enligt Descartes var världen indelad i materiell substans (res extensa) och det tänkande (res cogitans). Därur drogs slutsatsen att kroppen och var själen åtskilda, vilket åsidosätter möjligheten att de ska kunna kommunicera (t.ex. att hjärnan befaller armen att röra sig). Descartes dualistiska syn fick stort genomslag under dennes livstid och långt därefter. Människan ansågs besjälad och medvetandet torde följaktligen bestå av en sublimare substans än den som övriga kroppen utgjordes av. Fastän det verkar helt orimlig idag är det egentligen inte svårt att förstå detta synsätt om man betänker att en kropp trots allt inte tänker och att tankarna saknar utsträckning som kroppen.
Dilemmat med den felaktiga slutsatsen kunde hävas med ett materialistiskt synsätt där medvetandet inte är en själ frigjord från kroppen utan en del av hjärnans materia.
I den moderna vetenskapen är alltså det materialistiska synsättet förhärskande. Till den grad att termen sällan förekommer, vilken den däremot gör i den filosofiska diskursen.