Idealism
Inom filosofi är idealism en inriktning som berör kunskapsteori (epistemologi) och kan ses i motsatsställning till den kunskapsteoretiska inriktning som kallas realism. Medan realism innebär uppfattningen om verkligheten som oberoende av mänskligt tänkande eller medvetande framhåller idealismen uppfattningen om verkligheten som beroende av mänskligt tänkande eller medvetande. Idealism som delar drag med transcendalism utgår från medvetande snarare än det objektiva och erfarenheten, empirism.
Den subjektiva idealismen som först framfördes av George Berkeley hävdar att tingen existerar beroende av oss. Tingen finns därmed inte som objektiva föremål utan bara som representationer av föremål i vårt medvetande när vi förnimmer dem med våra sinnen.
Världen består enligt Berkeley endast av medvetande. Vad som förvisso komplicerar saken är diffusa åtskillnader i detta epistemologiska betraktelsesätt. På samma gång som föremålen inte finns utanför medvetandet är de inte rena fantasiprodukter hos hjärnan – två personer som betraktar samma föremål skulle båda uppfatta det fast delvis olika. Däremot är själva kunskapen om föremålet begränsad till våra sinnesförnimmelser av det.
För Berkeley är materia detsamma som idéer (idé ska här inte förstås i betydelsen av ´påhitt´ utan sådant vi kan föreställa oss). Den mest förbluffande och orimliga av konsekvenserna för den subjektiva idealismen är att föremålen skulle ”försvinna” i samma sekund som vi inte längre varseblev dem. Försvinner då inredningen i rummet när vi lämnar det, enligt Berkeley? Hans förklaring lyder att så inte fallet då föremålens idéer förblir bestående i Guds medvetande (alla människor har en partiell delaktighet i Guds varseblivning av tingen och sålunda förklaras också de likartade intryck som människor ges av dem).
Att ting endast existerar som idéer i våra medvetande är trots sin orimlighet svårt att motbevisa. Varken logiskt eller empiriskt går det att falsifiera teorin då den i sig själv gör anspråk på hela verkligheten och därmed inte kan betraktas utifrån. Vi är därför nödgade att avfärda den på det sunda förnuftets grunder, vilket medför att avfärdandet måste inkludera restriktioner.
Idealismen kan i detta avseende ställas mot den teori som inom filosofin kallas materialism. Denna hävdar konträrt mot idealismen att allt är uppbyggt av materia inklusive medvetandet som är en biprodukt av molekyler och kemiska processer hjärnan.
En annan uppenbar orimlighet vad beträffar idén om materiens beroende av medvetandet är dess existens som beroende av människor. Hela den kosmologiska modellen, vilken beskriver materiella händelser före människans förefintlighet, måste i så fall avskrivas som felaktig om man inte inför Gud som stöd på nytt (på nytt, då den moderna vetenskapen i väsentligt avseende är konstruerad utan denna parameter). Att avlägsna Gud ur ekvationen leder till att denna form av idealism måste förkastas, men det betyder inte att idealism är frånvarande i senare filosofi som antagit olika skepnader utan Gud som en agent för tingens fortbestående (när de inte är upplevda av ett mänskligt medvetande).