Kapitalismens ideologi
Kapitalismen beskriver ett samhälle vars ekonomiska system präglas av fritt ägande och där marknaden styr produktionen.
Kravet på tillväxt och dess följder
En inneboende mekanism i det kapitalistiska systemet är tillväxt. Kapitalism och tillväxt är tätt förbundna och fastän länken inte är given, det går att tänka sig ett kapitalistiskt samhällssystem utan tillväxt som motor för den ekonomiska marknaden, är symbiosen svår att motverka då regleringar tenderar upplösas i takt med att kapitalismen etablerar sig.
I en kapitalistisk ekonomi infinner sig ökad belåning, något som inbegriper såväl företag som privatpersoner. När en del av ekonomin är nedsänkt i lånade medel är riskfyllda scenarier ständigt latenta. Banker och andra arter av låneinstitut kan utnyttja medborgares vilja att införskaffa medel av olika slag, vilket följaktligen skapar en ström av amorteringar och räntepengar från enskilda personer till banker och företag.
I ett kapitalistiskt samhälle är per automatik allt till salu, ty pengar är en högsta princip. Karaktäristiskt för den så kallade nyliberalismen är utförsäljning av statliga instuitioner till privata aktörer. När detta sker flyttar ekonomiska incitament in hos bland annat sjukvård och skola. Där vinstsyfte finns kommer andra värden bli sekundära. Det är konsekvensenligt att kvaliteten på äldreomsorg och utbildningar sjunker när det företag kompromissar med omsorgen för ökad vinst och när betyg kan ”köpas” i privatdrivna skolor.
Vidare blir kulturen utsatt för en alltmer driven kommersialisering. Vad som är ”kommersiellt gångbart” inträder som ny måttstock för vilken kultur som eftersträvas med för många oönskade följder på kulturens mångfald och konstnärliga status.
Eftersom vinst i sig är otillräckligt då endast ökad vinst jämfört med föregående kvartalsvinst medför utdelning för aktieägarna pågår en ständig jakt efter tillväxt. Därav måste företag oavsett om de går med vinst eller inte öka sin tillväxt och vars näraliggande tillvägagångssätt inbegriper nedskärning av personal samt ökade priser på produkter och tjänster. Ironiskt nog kommer konsumenter som annars i ett kapitalismsamhälle hunnit bli bortskämda och innehar höga förväntningar drabbas, vilket kan ske i form av sämre personalservice och, som sagt, dyrare varor.
Kanske allra mest oroande är de politiska efterdyningarna av kapitalismens införande. När kapitalisterna blir fler och starkare kommer de alltmer kunna påverka politikerna. Märkbara konsekvenser är att politiska partier med en socialistisk inriktning övergår till att bli kvasisocialistiska. De partier som är genuint förankrade i arbetaklassen blir ofta sådana med en populistisk agenda.
Tillväxtens strävan som slår knut på sig själv
Då enighet råder om att tillväxt är en central del i kapitalism måste frågan ställas om evig tillväxt är möjlig. Svaret är egentligen givet. Evig tillväxt är orimligt grundat på faktumet att dess underlag, vilket främst är råvaror och därefter arbetskraft, endast finns i begränsade kvantiteter.
När jordens resurser tar slut går det att ponera att nya lager råvaror inhämtas från andra planeter. Det skulle trygga tillväxt under en mycket lång tid (och i teorin oändlig tid). Men i den ekvationen ingår projektet att inhämta dessa råvaror. För att möjliggöra import av råvaror till jorden från andra planeter krävs uppenbarligen högteknologiska framsteg samt – ironiskt nog – råvaror för att understödja materialiseringen av nödvändiga högteknologiska framsteg. Här avses råvaror som kan ge tillräcklig energi för nödvändiga konstruktioner (t.ex. rymdskepp) och bränsle (t.ex. för att driva rymdskeppen). När resurserna för sådana projekt har sinat finns det inte längre möjlighet att komma åt de resurser som finns bortom jorden – kanske är denna gräns redan passerad.
Kapitalism eftersträvar tillväxt inklusive överflöd, men överflöd kan inte harmonieras med balans i system där resurserna är begränsade. I stället leder det i längden ofrånkomligt till överbelastning.
Termen longtermism beskriver ett synsätt som värderar nytta och lycka på mycket lång sikt. Den används ofta i kontexten utilitarism. Att kapitalism leder till långsiktig nytta och lycka är något som är svårt att instämma i utifrån påtalade inslag som jakt efter överflöd.
Kapitalism kontra andra samhällsskick
Är kapitalism det bästa tänkbara samhällsskicket som kan användas i praktiken?
Att jämföra kapitalism med andra samhällsskick är således en illusorisk uppgift eftersom en del i vad som måste ingå i ett svar är ett facit som ännu befinner sig i framtiden. Vi kan mycket enklare använda historien komparativt när vi ställer exempelvis demokrati och aristokrati emot varandra. Vi kan likaså rada upp flera exempel med historiskt underlag som bör vara nog för att kunna förkasta diktatur och fascism. Men än en gång, för kapitalism, är det historiska underlaget otillräckligt.
Likaså ger statistik otillräckligt stöd för kapitalismens förtjänster då den bara kan hänvisa till en liten del av tiden för mänskligheten och bara berätta om kapitalismens följder för ett par generationer. Den exkluderar således kommande konsekvenser av uttömmande av resurser som vid det här laget är nästan eller helt förbrukade. Statistiken kan dessutom endast påvisa specifika mätbara data såsom inkomst, medan den inte kan uttyda psykologiskt välmående.
Kapitalismens landvinningar består förvisso i påvisbar ökad välfärd genom materiella insatser som bland annat gjort att de fattiga blivit mindre fattiga. Men dessa framsteg måste beaktas i perspektivet att resurser använts, inklusive ändbara resurser där det kanske allra främst medlet varit olja. Oljan är som bekant en ändlig resurs och detta faktum sätter hela den kapitalistiska ”framstegssagan” i ett helt nytt perspektiv. Om inte det medel som använts för att skapa den framgång kapitalismen efter vissa parametrar onekligen haft kommer kvarstå kan heller inte kapitalismens framgångsrika metod kvarstå.