Rousseau
Jean-Jacques Rousseau som föddes i Genève blev berömd både som filosof och författare. Ett av hans mest inflytelserika filosofiska verk var Essay om ursprunget och orsakerna till ojämlikheten mellan människorna som utkom 1755. I denna fanns Rousseaus politiska idéer framlagda.
Bland hans kända litterära verk återfinns brevromanen Julie eller Den nya Heloïse (1761), Émile eller Om uppfostran (1762) om pedagogik samt hans kanske mest lästa verk, självbiografin Bekännelser (1781).
Natur kontra samhälle
För Rousseau var människan i naturtillståndet harmonisk, fri och frisk. Civilisationen däremot med sin kultur och vetenskap har fördärvat människan. Det är från denna ståndpunkt Rousseau tillskrivits slagordet ”Tillbaka till naturen”. Detta citat återfinns emellertid inte ordagrant i hans skrifter, fast återspeglar väl hans tankar.
Rousseau delar upp människans historia i olika faser. Första fasen var ett oskuldstillstånd: människan är på fri fot där endast sporadiska kontakter med andra från rasen sker. Den andra fasen var ett första samhällstillstånd: människan bildar familjer och bygger enkla bon i form av hyddor. Detta var den lyckligaste perioden, men den innehåller samtidigt fröet till fortsatt utveckling som i sin tur leder till en mer komplex samvaro.
Vad som ofrånkomligt med tiden utvecklas ur det första samhällstillståndet är ett beroende människor sinsemellan som gäller utbyte av tjänster samt upprättade känsloband. Nu förekommer också status som är hierarkiskt strukturerad bland människor.
Vidare följer en teknisk utveckling med jordbruk, vilket i sin tur leder till privategendom. Privategendom är för Rousseau en styggelse och ett slags fälla som leder till en civilisation där naturtillståndet alltmer överges.
Flera tidigare filosofer – bland dessa kan nämnas Locke och Hobbes – antog en ståndpunkt där ett samhällsfördrag hade både positiva och negativa konsekvenser då det trots sin onaturliga form gav skydd och trygghet åt människorna. Rousseau är kategoriskt negativ och menar att samhället är en apparat som gynnar de rika och lurar de fattiga. Det är efter grundandet av ett samhälle som den moderna civilisationens orättvisor, förtryck, krig och sjukdomar uppstått.
Människan är i Rousseaus ögon god, men förstörd av samhället. I Émile lägger han fram sin metod i form av en uppfostran som skulle bevara barnet god och okonstlad. Bland annat skulle barnet lära sig direkt av naturen och inte av en vuxen som pekade på kunskaper.
Rousseaus allmänvilja
Rousseau presenterar – i Om Samhällsfördraget (Du Contrat Social, 1762) – en för honom bästa tänkbara värld. Detta är dock ingen återgång till ett naturtillstånd – ”vägen tillbaka är stängd”. Vad det handlar om är att skapa den bästa möjliga gemenskapen.
Den bästa av stater styrs av folket och deras ”allmänvilja”. Allmänviljan presenterar Rousseau som en kollektiv vilja hos människorna som inte tar miste. Detta ska inte utläsas som majoritetens vilja. Rousseau gjorde åtskillnad mellan allmänvilja (volonté generale) och den totala summan av allas enskilda viljor (volonté de tous), där allmänviljan snarare representeras av en ”upplyst minoritet” än egenintressen hos en splittrad massa. Det är "bättre och mer naturligt att de klokaste styr massan, när man inte är säker på att de [massan] styr till dess fördel och inte till sin egen". Detta är enligt Rousseau den bästa formen av aristokrati, vilken närmar sig en ideokrati.
I ett politiskt val handlar det om att rösta för det man vet är bäst för alla och inte bara för sig själv i första hand. Över huvud var Rousseau kritiskt inställd till partier eftersom de splittrar folket. Några stora privategendomar finns heller inte i Rousseaus idealstat. Pengarna ska inte få makten, rikedom finns endast i staten.
Jean-Jacques Rousseau avled 1778 och var därmed inte vid liv under den franska revolutionen. Likväl blev hans genomgripande kritik av samhället ett föredöme hos de som ville störta makten. Han har också förblivit en av de stora franska ”upplysningsfilosoferna” jämte Montesquieu (1689–1755), Voltaire (1694–1778) och Diderot (1713–1784).
Ideokrati förnuftvälde (där staten styrs utifrån en viss ideologi). Kan jämföras med epistokrati (kunskapsstyre) och kan ses som motsats till oklokrati: pöbelvälde (där staten styrs av samhällets fattigaste och minst upplysta).
Översikt: Alla filosofer efter kronologi