Konservatismens ideologi
Under 1800-talets början tar de politiska ideologierna sin form varav de mest inflytelserika är konservatism, liberalism och socialism. Dessa står än i dag som grund för politiska partiers ideologiska tillhörigheter.
Konservatismens idéer hade dock uppstått före 1800-talet som politiska teorier och deras ursprung brukar tillskrivas Edmund Burke. I hans verk Reflektioner om franska revolutionen från 1790 polemiserar han mot de liberalistiska tankeströmningarna och den franska revolutionen. Vid sidan av Burke är Joseph de Maistre som hänvisade till påven som en suverän auktoritet att räkna som en portalfigur för konservatismen.
Konservatismens kärna består i att bevara det rådande (något som delvis gör det svårt att räkna den som en politisk ideologi eftersom dess tillhörighet kan växla mellan vänster och höger). Förändringar som är nödvändiga kan likväl genomföras, fast då med försiktighet – det kan alltså göras en distinktion mellan konservativa och reaktionära, då de senare motsäger sig alla förändringar.
Enligt Burke skulle samhällets medlemmar verka för att bevara de lagar och institutioner som härstammar från tidigare instiftade konstitutioner. Att kasta sig in i förändringar visade på bristande omdöme som bröt kontraktet med föregående generationer och kommande:
Medan slutförandet i ett sådant kontrakt inte kan uppnås under många generationer, blir det ett kontrakt inte bara mellan de nu levande utan mellan de nu levande, de som är döda och de som ännu inte är födda. (fritt översatt från Reflections on the French Revolution)
Enligt det konservativa synsätt som Burke förde fram var samhället inte enbart ett kontrakt utan även en sorts organism. Centralt är en stark tro på institutioner och framhållandet av deras auktoritet. Att låta enskilda individer få omdana samhället ses som en risk då det inte finns någon säkerhet i att deras egna känslor och motiv överensstämmer med det som är bäst för alla. Vad som utgör samhället är således resultatet av naturliga förhållanden, vilket skulle störas om enskilda – vars nytänkande var underlägset det kollektiva som ackumulerats under generationer – la sig i dess utveckling.
Eftersom konservatismen genom historien ofta företräds av samhällets privilegierade såsom kungar, aristokratin och präster har den ofta betraktats som undertryckande de lägre klasserna. Där makten etablerats uppstår utifrån ett självintresse viljan att bevara det rådande. Fastän Burke inte förordar en indelning mellan samhällets medborgare har den politik som bygger på en konservativ ideologi ibland gett sådana utslag.
En sådant perspektiv tenderar att skymma några av nyanserna i myllan av konservatismens idéer. Två ledord som kan i stället kan användas är pragmatism och pessimism. Med pragmatism avses viljan att bygga samhället på beprövade idéer i stället för principer som baseras på ideologier. Med pessimism avses en skepsis inför upplysningens positiva tro på vetenskapliga framsteg och människan som en förnuftvarelse. Särskilt inför tanken på utopier finns hos konservatismen en misstro.
Med tiden har olika grenar av ideologin uppstått. Några av dessa är socialkonservatism och värdekonservatism.
Att göra åtskillnad mellan konservatism och nationalism
Konservatismens samhällsteori har ibland fått oförtjänt dåligt rykte genom sammanblandningen med nationalistiska tankegångar. När nationalism uppträder i partipolitiken är det inte ovanligt att den framförs av aktörer som befinner sig till höger på den politiska skalan, där också konservativa partier traditionellt hör hemma. Det betyder dock inte att konservatism innefattar nationalism. Emil Uddhammar som är professor i statsvetenskap skriver i en artikel att nationalism för honom inte har något att göra med konservatism: "nationalism (...) är i grunden ett slags okritisk, kollektiv självbelåtenhet".
Kritik mot konservatismen
Av de av de tidigaste kritikerna mot Burkes konservativa ideologi var hans samtida landsman Thomas Paine (1737–1809). Paine ansåg monarkin som förlegad och skrev Rights of Man som en replik till Reflections on the French Revolution. I Rights of Man försvarar Paine den franska revolutionen i argument som att det borde vara medborgarnas rättighet att ersätta ett dåligt styre. Konträrt mot Burkes grundidé att omfattande förändringar inte bör genomdrivas av en generation menade Paine att varje tidsålder är fri att bryta med den föregående.