Hegel

1770–1831

Hegel porträttGeorg Wilhelm Friedrich Hegel var elev hos den berömda filosofen Friedrich von Schelling, detta trots att han var den äldre av de två. Hegel följe Schellings filosofiska läror till en början, men blev sedan självständig.

Hegel var en så kallad ”systembyggare” vars filosofi omslöt mer eller mindre alla områden av mänskligt vetande och ställde upp teorier som skulle förklara både naturens och samhällets väsen.

Hans kanske mest kända verk är Andens fenomenologi (Phenomenologie des Geistes, 1807). I Hegels filosofi återkommer något som han kallar för världsande. Världsanden är ett slags omfattande förnuft, motsatsen till materia, som styr den historiska utvecklingen och i många avseenden kan liknas vid en gud. Föreställningen om världen som ett verk av ett medvetande eller en idé, brukar inom filosofin kallas för idealism.

Hegels syn på kunskap

Hegel underordnar sig varken rationalismen eller empirismen såsom dessa framställts tidigare av bland Descartes och Locke. Vår kunskap börjar inte i några säkra bevis, menar Hegel, utan i osäkra och förvirrade försök att närma sig verkligheten. Kunskapen är dessutom provisorisk däri att den hela tiden kommer vidareutvecklas och korrigeras i en ständigt fortskridande process.

Följaktligen blir själva vägen till kunskap också ett slags kunskap. Och sanningen blir en process lika mycket som slutresultat. Detta utmynnar i satsen: ”sanningen är helheten” (Das Wahre ist das Ganze).

Dialektik och logik

En viktig del i Hegels tänkande är hans dialektik som kan åskådliggöras med tre faser. I den första fasen gäller utveckling och mognad, i den andra fasen sker en övermognad som övergår i självmotsägelser. I tredje fasen slutligen kan motsägelserna försonas, fast i en mer komplex sammanbildning där förut rådande teser blandats med motsättningar.

Dessa faser benämner Hegel som tes, antites och syntes. En tes följs av en antites, vilka bildar ett motsatspar som sedan bildar en syntes.

Ett exempel är hur ”varat” och ”intet” sammanfaller i ett ”blivande”. Ett mer världsligt exempel: en reaktion mot något föds och flammar upp (tes), varpå en motreaktion småningom infinner sig (antites) och till sist kan en syntes ske. Dock utgör inte syntesen ett permanent tillstånd utan eftergås av ny tes, och antites som förenas i en syntes och så vidare.

Varje syntes är i någon mån ofullständig eftersom den innefattar motsägelser som bildar dess antites. Det finns däremot den "absolut idé" som existerar utan motsägelser och som avspeglas i den "absoluta verkligheten".

Hegels syn på historien

För Hegel domineras historien av förnuftet. Världsanden driver vetandet framåt och möjliggör utveckling. Det är en progressiv historiesyn där friheten är ett mått på graden av utveckling.

Världsanden styr och människorna som till synes verkar avgöra historiska skeden är blott redskap hos denne. Historiska skeenden är såldes inte bestämda av omständigheter som är förankrade i det rådande såsom sociala villkor, utan är bara förverkliganden av världsandens idéer. Därmed är historien deterministiskt betingad.

Hegels idealistiska synsätt leder också till ett i politiska termer konservativt tänkande. Över de enskildas materialistiska villkor står staten som en bestämmande och högsta idé om samhället. Staten ses som överordnad både medborgarna och kyrkan. Dessutom bör vetenskapligt forskning inskränkas till sådant som är gagnelig för statens intressen.

Hegels inflytande och fortsatta ställning

Hegel kom under sin livstid av få ett mycket stort inflytande på filosofin och kulturen i Europa. Den tid som följde efter kom likväl ofta att innebära kritik av hegelianismen, den hårdaste kritiken kom kanske från Popper och Schopenhauer. Det gigantiska teoretiska system Hegel byggde som kretsade kring filosofin och som förenades med inslag av religion har visat sig vara problematiskt och till viss del omodernt. Allra hätskast i kritiken var förmodligen Schopenhauer som sammanfattade Hegels filosofi som abstraktioner utan innehåll.

Men samtidigt som hans filosofiska system mött kritik har Friedrich Hegel förblivit en av de mest inflytelserika i filosofins historia.


Dialektik en disputeringskonst (dvs. konsten att argumentera), där motstridiga begrepp ställs mot varandra och leder till nya insikter.

Översikt: Alla filosofer efter kronologi

Artikelförfattare: Oskar Mark

Hegel citat

"Nu; det har redan upphört vara då man visar oss det; det nu som är, är ett annat än det man visade oss och vi ser, att nu tvärtom är detta: att inte vara längre än medan det är. Det nu man visade oss är något som har varit och detta är dess sanning; det äger inte varandets sanning. Det som är sant, är alltså att det har varit."

*

"Det är endast i staten människan har en förnuftig existen."

Hegel länkar - läs vidare

Litteratur

Skrifter av Hegel

  • Andens fenomenologi (Phenomenologie des Geistes) - 1807
  • Wissenschaft der Logik - 1812-1816
  • De philosophiska vetenskapernas encyclopedie (Encyklopädie der philosophischen Wissenschaften) -1817
  • Grundlinien der Philosophie des Rechts -1820

Böcker om Hegel

  • Hegel: A Biography av Terry Pinkard - 2000
  • Att läsa Hegel av Anders Bartonek och Anders Burman m.fl. - 2012

Källor

Nordin, Svante. (2003). Filosofins historia. Lund: Studentlitteratur.
Russell, Bertrand. (1974, övers. Anders Byttner). Filosofins problem. Falkenberg: Natur och kultur.