Schopenhauer
Arthur Schopenhauer föddes i handelsstaden Danzig som son till en köpman. Efter att hans far tagit sitt liv och hans mor förskjutit honom skulle Artur redan i unga dar förena sig med ett liv präglat av ensamhet.
Schopenhauer var likt Kierkegaard inte en del av universitetsvärlden och kunde som rentier klara sig utan ett vanligt yrke. Schopenhauer föreläste dock en termin på universitet, fast med mindre lycka. Detta berodde till stor del på att han medvetet höll sina föreläsningar på samma tid som Hegel och Schopenhauer kom att förlora denna kamp mot sin rival, vars filosofi han ringaktade.
Schopenhauer som även hade en ringaktande inställning gentemot kvinnor förblev ogift. Han framlevde de flesta av sina dagar i Frankfurt am Main. Då Schopenhauer tillfrågades var han åstundade bli begravd svarade han: "Det är likgiltigt, de skola finna mig".
Fokus hos Schopenhauer ligger vid en sorts livsfilosofi, en livsfilosofi där pessimismen ständigt återklingar.
Världen som vilja och föreställning (1818) var hans första stora verk och räknas dessutom som det mest centrala. Försäljningen gick dock dåligt och de flesta exemplaren fick makuleras. Det skulle dröja tills de sista åren av Schopenhauers liv förrän han blev en beryktad filosof och många nya upplagor skulle ges ut. Detta skedde dock först efter den, frånsett titeln, mer lättillgängliga Parerga und Paralipomena som sammanfattar hans livsfilosofi rönt stort publikt intresse.
Metafysik och livsfilosofi
Världen är vilja och föreställning för Schopenhauer. Den existerar beroende av subjektet, det vill säga den som upplever världen. Det finns bara en själ, världssjälen, enligt Schopenhauer. Denna världsviljan har inget sentimentalt eller idealistiskt över sig; heller inget mål eller syfte utan drivs av ett blint begär. Sinnevärlden är som objekt för subjektet blott en föreställning – vi kan bara uppfatta fenomenet, ej tinget. Vidare har varje fenomen sidor av både objekt och subjekt och är därmed sammankopplade. På grund av detta räknas Schopenhauers filosofi som varken idealistisk eller materialistisk.
Fenomen framträder i tre former:
- Tid
- Rum
- Kausalitet
Språket är underordnat dessa tre former och därmed är det inte möjligt att genom begrepp förklara metafysiken.
För Schopenhauer drivs människan inte av rationellt begrundande utan av drift. Något mål och inre värde existerar inte, enbart skiftande behov och strävan. Dessa behov och strävanden kan dock aldrig helt uppfyllas. När vi väl uppnår vårt mål blir det ändå inte jämförbart med vad vi drömde om. Vår strävan föds ur brist och lidande, därmed är målet för vår strävan illusoriskt och förfalskat. Ur detta omvända betraktelsesätt kommer sentenser som "Det säkraste medlet mot att inte bli mycket olycklig är nämligen att inte kräva att vara mycket lycklig".
Det är ur denna slutsats Schopenhauers stora pessimism ger sig till känna. Även hans syn på historien och samhället genomsyras av pessimism. Historiens utveckling bestäms inte av förnuft och kantas inte av framsteg. Det är brott, ondska och nöd som är bestämmande för historiens gång eftersom den mänskliga moralen förblir densamma. Framsteg i form av nya uppfinningar och tekniska landvinningar är snarast parenteser och i stort upprepar sig historien kring ett nav bestående av ondska.
Att förvänta sig några stora förbättringar är naivt då staten inte vilar på förnuft, utan bara är något nödvändigt ont. Människan är i första hand vilja och ur detta manifesterar sig historiens och samhällets villkor. I Schopenhauers filosofi finns inte plats för någon idealstat som hos Platon eller några utvecklingsfaser som hos Hegel.
Konsten bär på räddningen
Ljuset i tillvaron fanns för Schopenhauer hos konsten. Enkom konsten (Schopenhauer räknar även naturens skönhet hit) låter oss glömma vår strävan för ett tag. Hos konstverken bor evigheten. Musiken är konstarten som Schopenhauer sätter högst. Musiken förmedlas med direkt kraft och är en sann avbild av viljan.
Schopenhauer var också färgad av det indiska verket Upanishaderna med sina filosofireligiösa skrifter. I likhet med hinduistisk lära ansåg Schopenhauer att verklig lycka kan nås genom att avstå jaget och frid finnas bortom det materiella.
Schopenhauers inflytande och fortsatta ställning
Arthur Schopenhauers filosofi blev en stark drog för många filosofer och likaså stora författare, till exempel hos Lev Tolstoj kunde dennes tankar uppträda mellan raderna. Man har gissat att under 1800-talet var Schopenhauer den mest lästa av alla författare.
Medan Schopenhauers metafysik har fått ringa bestående inflytande har hans essäbetonade texter med inslag av aforismer behållit sin dragningskraft. Att han därtill är en utmärkt stilist gör att hans texter läses utanför de akademiska kretsarna.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi