Liberalismens ideologi
Liberalism som politisk ideologi betonar som namnet antyder frihet (liber är latin för fri), och särskilt individens frihet att utforma sitt liv utan att dess innehåll styrs av staten. I vilken utsträckning en sådan frihet ska gälla finns det olika uppfattningar om. Till exempel skiljer det sig mycket mellan socialliberalismens restriktiva och libertarianismens extrema hållning.
Historisk bakgrund
Liberalism som politisk term började förekomma i slutet av 1700-talet och Nationernas välstånd (The Wealth of Nations) från 1776 av Adam Smith är ett nyckelverk. Det var Smith som myntade det välkända begreppet ”den osynliga handen”, vilket var en metafor för en marknadsekonomis självreglerande egenskaper.
Långt innan Adam Smith föddes hade filosofen John Locke presenterat idéer kring frihet, vilket senare skulle ge honom epitetet ”liberalismens fader”. Locke var mån om den enskilda människans möjligheter att använda jordens resurser. Två av hans teser är särskilt hänvisade: 1) en människa har rätt till ägande av mark om hon själv genom arbete behandlat denna, till exempel ett stycke mark som gjorts till en åker, förutsatt att 2) det finns tillräckligt mycket mark kvar för andra.
Ett tredje centralt namn inom liberalismen är John Stuart Mill som av många räknas som socialliberalismens grundare genom att han blandade in utilitaristiska idéer med de liberalistiska. Mill ställer sig inte bakom Adam Smiths ekonomiska frihet utan skiljer på ekonomisk och individuell frihet. I hans resonemang finns utrymme för en ekonomisk socialism (dvs. ett gemensamt ägande) i förening med en politisk liberalism (dvs. ett system där det värnas om fritt ägande).
Mills inflytelserika skrift Om friheten (On Liberty, 1859) var framför allt ett tidigt ställningstagande för individens rätt gentemot statsmakten. Fastän envåldshärskarnas tid i hög grad var förbi menade Mills att även efter demokratiernas vidare inträde i historien finns det utrymme för missförhållande mellan individen och statsmakten. En (ofta relativt stor) minoritet av befolkningen får inte sina preferenser förverkligade i en demokrati. Trots frånvaron av förtryck kan samhället med andra medel tvinga människor att forma sig efter dess regler och ”förhindra uppkomsten av någon individualitet som inte överensstämmer med dess modell”.
Han sammanfattar en viktig del i den liberalistiska andan i påståendet ”mänskligheten vinner mera på att låta envar leva såsom synes honom bäst än på att tvinga envar att leva såsom andra anser bäst”.
Statligt kontra privat ägande
Statligt kontra privat ägande utgör en av de viktiga skiljelinjerna mellan en socialistisk och en kapitalistisk modell. Den socialistiska linjen argumenterar för att utbrett statligt ägande är den bästa förutsättningen för rättvis fördelning medan kapitalism resulterar i ett mer elitistiskt samhälle med de stora tillgångarna koncentrerade hos ett fåtal.
De som förespråkar en modell där privata aktörer får stort svängrum gör detta med ord om individens möjligheter att förverkliga sina mål i stället för den likriktade tendens som socialistiska samhällsformer medför. Med ett minimerat inflytande från staten finns det fler möjligheter för individen att bejaka sina talanger och ambitioner. På samma gång kommer den utjämning som statlig fördelning av tillgångar medför försvinna och de med mest efterfrågad kompetens kommer klara sig bra medan de med mindre efterfrågad kompetens kommer bli utsatta.
Ett annat argument som ibland framförs är att om ekonomin delas upp mellan stat och företag minskar risken för tyranni som kan bli ett resultat om all makt och ekonomi är samlad hos staten.
Robert Nozick som företrädde ett mer extremt liberalistiskt synsätt, kallad libertarianismen, ansåg att fria byten och transaktioner mellan människor i sig innebar en rättvis situation. Han ville minimera statens inflytande och ansåg statens anspråk på att beskatta människors inkomster som orättfärdigt, bortsett den skatt som bekostade institutionerna som såg till att de funktioner i samhället som skyddade de fria bytena och transaktionerna upprätthölls.
Fri marknad – ökad eller minskad frihet för individen?
När Lockes ovan nämnda tes omsätts i praktiken uppstår emellanåt problematiska dilemman. När ett stycke mark blir privatägd måste det ibland leda till att fler än den nya ägarens livsvillkor förändras. Den som tidigare levt på jordens resurser, men inte gjort anspråk på den i övrigt, kan tvingas ändra sina livsbetingelser till att i stället bli markägarens anställde.
Det finns risk för att en hopblandning av frihet och intressen sker vid försvarande av den fria marknaden när det rör sig om ägande och besittningstagande av exempelvis ny mark. En central fråga gäller vilka legitima anspråk det finns på att tillskansa sig mark. I den industrialiserade världen är det i praktiken oftast pengar som går före legitima anspråk när det gäller förfogandet över mark och jordens resurser. En fri marknad kan därför leda till ökad inskränkning av friheten för sådana som tidigare nyttjat markområden som övergått i privat ägo.
Om fritt ägande tillämpas blir följden att envar har rätt att lägga beslag på en del av jordens resurser för egen räkning så länge ingen annan tidigare gjort det. Därmed blir inte jordens resurser något som kvarstår i ett gemensamt ägande. Liberalismen skiljer sig här från socialismen där staten i högre grad fungerar som en fördelare av resurser och tillgångar. Än längre från liberalisterna står marxisterna som menar att liberalism bidrar till att exploateringen av arbetarna kan fortsätta.
Liberalism och rättviseprinciper
En av de stora frågorna som rör liberalismens fördelar kontra nackdelar är alltså hur dess utfall samstämmer med rättvisa. En frågeställning som rests av en av 1900-talets stora liberalistiska teoretiker Friedrich August Hayek är ifall total rättvisa alls är det mest eftersträvansvärda. Enligt Hayek är en viss ojämlikhet en förutsättning för att den allmänna livsstandarden ökar på sikt. Detta påstående grundade han bland annat på idén om ”spontan ordning”, viket var hans begrepp för marknadens inneboende förmåga att på bästa sätt tillgodose behov som rör produktion och konsumtion. En fri marknad märker bättre av vad som efterfrågas än vad som är fallet med en statlig planekonomi.