Machiavelli
Om Aten var kulturens centrum under delar av antiken var Florens det under renässansen. Det var i Florens som Niccolò Machiavelli föddes och växte upp. Machiavelli läste de klassiska författarna och ansåg att det antika Rom borde tjäna som förebild för hans eget Italien politiskt och militärt.
Medan kulturen blomstrade var den politiska miljön orolig. Intriger och maktkamper pågick ständigt mellan rivaliserande italienska stadsstater. Machiavelli var själv en del av det politiska livet då han anställd av styret i Florens verkade som rådgivare och sändebud. På detta sätt kom han i kontakt med ledare för olika italienska stadsstater.
Men då regimen i Florens störtades strandade Machiavellis politiska karriär. Han blev dessutom fängslad och torterad som misstänkt för delaktighet i en sammansvärjning mot Florens. Det ledde slutligen till att han blev förvisad från staden.
Fursten – Machiavellis huvudverk
Machiavelli tvingades dra sig tillbaka till ett enklare lantliv och vid denna tid börjar han skriva om sina upplevelser i politiken. År 1513 blir Fursten till. Sedan medeltiden var ”furstespeglar” en vanlig genre; dessa innehöll bland annat praktiska råd för härskare och det är hit Machiavellis första filosofiska verk sällar sig. Fast Machiavellis bidrag är annorlunda då det öppnar upp för ett annat slags dygdemönster hos en härskare. Att noga följa moraliska regler är ofördelaktigt för en framgångsrik härskare – det är bättre att vara fruktad än älskad, sammanfattar Machiavelli.
I den många gånger provocerande Fursten belyser Machiavelli en rad problem och svårigheter för en härskare. Människor är otacksamma och har lättare att känna missnöje än tillfredsställelse. Härskaren bör vara folkets vän utåt och uppfattas som hederlig, men det behöver finnas en dold agenda vid sidan om detta.
Bland de ofta pragmatiska råden i Fursten förordas drastiska metoder som innebär våld och utplånande. När en härskare intar en ny stat bör han antingen flytta sitt residens dit eller välja att helt ödelägga den: ”man ska antingen omhulda människorna eller krossa dem”. Även till religionen finns ett pragmatiskt förhållningssätt: den är av vikt inte för att den nödvändigtvis är riktig utan för dess förmåga att stärka de sociala banden.
Det har diskuterats huruvida Fursten egentligen var menad som den cyniska vittnesbörd den vid första anblicken framstår som eller om det finns ett mått av satir inblandat.
Till skillnad från Platons idealsamhälle som det utmålas i Staten eller som Thomas More skulle presentera sitt Utopia kretsar Machiavellis politiska tankar kring realiteter. Han beskriver stater som präglade av cykliska förlopp. De uppstår och blomstrar för att sedan till följd av egenintresse eller girighet försvagas för att i nästa fas splittras eller erövras.
Hans syn på historien är att den upprepar sig och ödet har en stor inverkan på individens liv. Vi rår ungefär till hälften över våra liv, resten bestäms av ödet. Machiavelli liknar detta vid en flod som understundom stiger och ödelägger ett område. En översvämning kommer hända förr eller senare och kan inte förhindras; vad som kan göras är att innan detta sker anlägga fördämningar och verkställa andra förbyggande åtgärder. Den som är företagsam kan således till viss del påverka sitt fortsatta öde.
Niccolò Machiavellis utvisning från Florens och avbrott i karriären blev startpunkten för hans filosofiska verksamhet, likväl önskade han sig hela tiden en återkomst till det politiska livet. Detta skedde aldrig, men desto mer har hans skrifter haft inflytande på den politiska idéhistorien.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi