Spinoza

1632-1677

Spinoza målningBaruch Spinoza föddes i Amsterdam. Hans föräldrar var portugisiska judar som tvingats immigrera hit då judar vid denna tid fördrevs från Portugal om de inte konverterade till katolicism. Spinoza blev själv tidigt utesluten ur sin judiska församling sedan han blivit misstänkt för fritänkeri. Att Spinoza inte kompromissade med sin tankefrihet bevisades då han avböjde en professur emedan han ansåg att detta kunde inkräkta på hans filosofiska frihet. I stället livnärde han sig på att slipa optiska glas.

Även om Amsterdam vid denna tid var relativt liberalt när det gällde politiska och religiösa åsikter var Spinozas filosofi alltför radikal. För att slippa förmodade förföljelser och andra repressalier blev hans mest betydande verk offentliggjorda antingen under pseudonym eller postumt.

Ett av dessa verk var Etiken bevisad på geometriskt vis som publicerades strax efter hans död och boken kom omedelbart att förbjudas. Här finns bland annat den i Spinozas filosofi centrala idén om att materia och ande var en enda substans. Människan är således ingen egen substans utan bara en del av Gud. Spinoza hade en slags märklig panteistisk världssyn där människor och ting bara var modifikationer (modi) hos Guds attribut.

Kunskapsteori

Spinoza delade in kunskap i tre kategorier:

  1. Kunskap från sinnena. Förnuft som framställs av sinnena direkt från tingen – detta är en fragmentarisk och oordnad kunskap.
  2. Allmänna begrepp. Välgrundade idéer om tingens egenskaper utifrån begrepp – detta kan leda till förnuftig insikt.
  3. Intuitiv kunskap. Den högsta formen av kunskap – detta är en djupare form av kunskap där förståelse för essensen finns.

Eftersom människorna i Spinozas betraktelsesätt var en del av Guds allomfattning kunde även deras idéer vara sanna och riktiga. Däremot existerade ingen fri vilja utan allting var uppslukat av ett nödvändigt orsakssammanhang. I Spinozas deterministiska system kommer orsak före verkan och inte tvärtom som hos den aristoteliska läran. Det finns således inga ändamål i naturen utan bara logisk nödvändighet.

Spinozas kritik av Bibeln

Om renässansen var återblickande ville 1600-talets intellektuella bana en ny väg framåt. Det skedde stora saker inom naturvetenskapen med namn som Galileo Galilei och Isaac Newton i spetsen och det gjordes tekniska landvinningar såsom teleskopet och mikroskopet.

Spinoza menade att Bibeln måste kunna utsättas för vetenskaplig texttolkning precis som andra texter. I Tractatus theologico-politicus (1670) förde han fram tanken på att Bibeln är skriven av flera författare vid olika tider. Han prövar även sanningshalten i olika passager och förkastar existensen av mirakler med stöd i sin syn på naturen som strängt lagbunden. Spinoza finner att filosofin är en bättre vägledare till kunskap och lycka än historiska texter.

Denna kritik av bibeln avspeglar också Spinozas syn på samhället och religionen i ett bredare perspektiv. Kyrkan skulle vara underställd staten i alla maktangelägenheter. Det enda som kunde undslippa statens suveräna makt var individen och dennes tankefrihet. Spinozas skrifter var som sagt förbjudna under 1600-talet.

Baruch Spinoza intar en särställning bland hans samtida filosofer i det han inte strävade efter att förena religion och naturvetenskap. Spinoza avled i en ålder av endast 44 år, vilket antas ha orsakats av lungsot. Något om omstriddheten kring denna filosof illustreras i berättelsen om skändelsen av hans gravsten. Det sägs att hans latinska namn Benedict, latin för ”den välsignade”, ströks över och i stället ersattes av Maledict, ”den förbannade”.

Artikelförfattare: Oskar Mark

Spinoza länkar

Artikel i Svd om Spinozas etik

Litteratur

Skrifter av Spinoza

  • Etiken bevisad på geometriskt vis (Ethica ordine geometrico demonstrata) - 1677, postumt
  • Tractatus theologico-politicus - 1670, anonymt utgiven

Källor

Nordin, Svante. (2003). Filosofins historia. Lund: Studentlitteratur.