Sokrates

Ca 470-399 f.Kr.

Sokrates bystBland alla personligheter i filosofihistorien är det Sokrates framför andra som fått utgöra sinnebilden av en filosof. Hans renommé vilar inte på filosofiska skrifter, faktum är att han aldrig skrev ned något, utan på hans levnadssätt och hans inflytande på människorna i Aten.

Sokrates levde ungefär 470-399 f.Kr. i grekiska huvudstaden Aten. Eftersom han inte själv nedtecknade sina tankar utan fick mesta delen av sin tankar vidarebefordrade genom senare filosofer, främst då Platon i dennes dialoger, är Sokrates en problematisk person inom filosofin. Vad som verkligen återgivits av Sokrates tankar i dessa skrifter och vad som i sin tur är Platons egen lära är något som ständigt diskuteras.

Då Sokrates snarast är en litterär figur i Platons dialoger är det troligt att denne också berett plats för sina egna filosofiska tankar. En del har rentav ifrågasatt om Sokrates verkligen var en historisk person. Med stöd av de spridda källor som finns tillgängliga om Sokrates har den vanligaste linjen ändå gällt att det i relativt hög grad är personen Sokrates tankar som framförs av Platon.

Vad som berättas om Sokrates är att han var en person som levde under enkla former; ointresserad av materiellt välstånd och status, sökte han efter visdom och inre lycka.

Filosofisk metod och lära

En omtalad historia förtäljer att Sokrates utpekades av ett orakel som den allra visaste. Detta förbryllade honom då han inte själv betraktade sig som en vis man. Men då han inledde diskussioner med män runt omkring i staden upptäckte han att dem han stötte på var än mindre visa än honom själv. Han kunde därför framhålla detta som ett bevis på relativ kunskap – han själv hade åtminstone insett sin egen okunskap.

Sokrates filosofiska metod, eller teknik om man så vill, bestod i att förlossa insikter hos andra. Själv menade han att han inte hade någon egen kunskap att förmedla, men genom att konfrontera andra med väl uttänkta frågor kunde dessa erhålla nya insikter.

Om han hade någon egen lära var det tanken om dygden. Att leva i dygd leder till ett lyckligt liv och för detta krävs visdom. En viktig del i vägen mot visdom är att förstå det oväsentliga i yttre företeelser som ägodelar, mat och dryck samt all slags mänsklig strävan.

Dödsdomen

Sokrates ansågs av sina vänner som en from person med en ojämförbar visdom. Fast han var samtidigt en kontroversiell person i sin stad: många ansattes på gatorna i Aten av Sokrates vassa frågor och detta var inte alltid till förnöjelse. Dessutom spred sig ryktet om att Sokrates förledde ungdomen genom att bland annat påstå att gudarna var ett mänskligt påfund.

Det var också detta som blev huvudpunkten i det berömda åtalet mot Sokrates. Atens domstol bestämde sig för att straffa Sokrates med döden för att han "förlett ungdomen och försakat gudarna". Dödsstraffet utfärdades genom att Sokrates skulle tömma en giftbägare. Då Sokrates själv inte skrämdes av döden drack han godmodigt giftbägaren och därmed blev han ett av de första kända historiska exemplen på personer som avrättats av staten för att de har tänkt annorlunda.

Grekiska filosofer del 3: Platon

Litteratur

Sokrates skrev inga egna filosofiska verk. Hans filosofi framfördes dock av senare filosofer och författare såsom Platon och Xenofon.

  • Sokrates försvarstal av Platon
  • Mindre Hippias av Platon
  • Eutyfron av Platon
  • Sokrates apologi (Oikonomikos) av Xenofon

Källor

Nordin, Svante. (2003). Filosofins historia. Lund: Studentlitteratur.