Platon
Med den antike tänkaren Platon tog filosofin form. Det har till och med påståtts att filosofins fortsatta historia bara är fotnoter till Platon.
Platon växte upp i en aristokratisk miljö i Aten som vid denna tid på 400-talet f.Kr. styrdes av de trettio tyrannerna. Till skillnad från hos tidigare grekisk-antika filosofer finns samtliga skrifter av Platon bevarade. Även detta har varit en bidragande faktor till Platons framskjutna ställning i filosofihistorien.
Det ovanliga med dessa skrifter är att de är skrivna i litterär form som dialoger, där filosofiska spörsmål diskuteras av två eller flera kombattanter.
I dialogerna återfinns ofta Sokrates som duellerar mot någon sofist kring ett filosofiskt problem. Som berördes i artikeln om Sokrates är det ofta oklart exakt vad som är Platons egna tankar och vad som refereras till Sokrates. Platon är dessutom sällan helt tydlig med vad han menar och ofta handlar det om att försöka utläsa hans tankar genom tolkningar.
Idéläran
Något som Platon övertog från Sokrates, som i sin tur hade övertagit den från pythagoréerna, var idéläran. Idéerna som de framhålls i idéläran kan ses som allmänbegrepp. Idévärlden kan skiljas från sinnevärlden genom universella och partikulära ting där de partikulära tingen kan ses ha del i de universella. I idévärlden är till exempel en människa något som innehåller människans idé om sig själv.
Ett viktigt inslag i läran är att idéernas vara överstiger tingens i form av sann existens. Detta kan förklaras i att idéerna (t.ex. rättvisa) till skillnad från tingen är eviga och oföränderliga, vilket enligt den atenske filosofen gör dem mer verkliga.
I dialogerna Faidon och Menon framställs idéerna som ursprungligen inneboende i människan, men att de har gått förlorade i samband med födseln. De är således fördunklade och måste lockas fram på nytt.
Merparten av människorna lever i en skuggvärld där de sanna idéerna inte kan skådas. Detta skildras i en liknelse där människorna sitter i en grotta vid en eld och ser skuggor på en klippvägg, men dessa som bara är tingens sken misstar dem för verkliga fenomen. De enda som kan skåda tingen sådana de är i verkligen är filosoferna, vilket leder oss in på ett av Platons mest berömda verk …
Staten
I dialogen Staten för Platon fram att filosofer bör styra staten, en sorts ideokrati (förnuftsvälde). Filosoferna äger sann kunskap till skillnad från vardagsmänniskorna som bara har föreställningar.
Hur Platon konkret tänker sig detta är genom en uppdelning i tre samhällsklasser. Först en näringsklass bestående av jordbrukare, köpmän och hithörande kategorier. Sedan en klass med krigare som blir statens skydd. Till sist de styrande i form av filosofer.
I idéläran var det godas idé det högsta och Platon ansåg att den samhällsstruktur som rådde inte var förenlig med strävan efter det godas idé. Filosoferna stod följaktligen närmare idéerna och därmed det goda än vad kungarna gjorde. (En fördjupad utläggning om dialogen Staten finns under "Länkar" nedan.)
Den världsskapande demiurgen
I dialogen Timaios utgjuter sig Platon om en ”demiurg” som skapare av världsalltet. Demiurg betyder ”hantverkare” på grekiska och Demiurgen, som var en sorts gud, skapade således inte världen ur intet utan bringade bara reda i den existerande oredan (för grekerna var synen på världsalltet något som var oändligt och som alltid funnits i en eller annan form).
Denna värld är ingen produkt av slumpmässighet utan är ändamålsenlig. Anledningen att den skapades var godhet och det goda var att bringa ordning ur kaos. Därmed finns också en lagbundenhet i till exempel planeternas banor i rymden. Detta erinrar om Pythagoras syn på en värld ordnad efter matematiska tal.
Platons livsverk täcker de flesta filosofiska områden. Även om hans idélära (en del tyder på att Platon under sina sista år delvis förkastade denna), hans politiska visioner eller hans kosmologiska teorier inte fått något större praktiskt genomslag har hans filosofiska arv fått omätbart inflytande. Bland annat är den icke-materialistiska uppfattningen hos Platon något som haft inflytande på vad som lett fram till den moderna fysiken där det materiella i form av partiklar inte avslöjar hela bilden.
Sofist sofisterna hade ett pragmatiskt synsätt på filosofi och menade att retorik kunde vara lika viktigt som insikt. De hade också en relativ syn på kunskap och moral, vilket gjorde att många tog anstöt av dem. Idag råder en delad syn på sofisterna där somliga anser deras filosofi som destruktiv medan andra ser deras tillvägagångssätt som bottnande i sund skepsis.
Allmänbegrepp ett allmänt begrepp åsyftar snarare kategorier av ting med gemensamma egenskaper än ett specifikt ting bestående av sin materia. Till exempel inte en specifik stol utan alla stolar. Allmänbegrepp existerar inte i fysisk bemärkelse, men existerar som oföränderliga fenomen. Motsats: individualbegrepp.
Grekiska filosofer del 5: Aristoteles