Platon

Ca 427-347 f.Kr.

Platon skulpturMed Platon tog filosofin form. Det har till och med påståtts att filosofins fortsatta historia bara är fotnoter till Platon.

Platon växte upp i en aristokratisk miljö i Aten som vid denna tid styrdes av de trettio tyrannerna. Till skillnad från hos tidigare filosofer finns samtliga skrifter av Platon bevarade. Även detta har varit en bidragande faktor till Platons framskjutna ställning i filosofihistorien.

Det ovanliga med dessa skrifter är att de är skrivna som dialoger, där filosofiska spörsmål diskuteras mellan två eller flera kombattanter. Böckerna är skrivna i litterär form och Platon brukar framhållas som ett litterärt geni.

I dialogerna återfinns ofta Sokrates som duellerar mot någon sofist kring ett filosofiskt problem. Som berördes i artikeln om Sokrates är det ofta oklart exakt vad som är Platons egna tankar och vad som referas till Sokrates.

Idéläran

Det kanske mest centrala hos Platon är den så kallade idéläran. Idéerna som de framhålls i idéläran är allmänbegrepp. I idévärlden som kan skiljas från sinnevärlden är till exempel en människa något som innehåller människans idé om sig själv.

Ett viktigt inslag i läran är att idéernas vara överstiger tingens i form av sann existens. Denna kontrast utgår från att idéerna till skillnad från tingen är eviga och oföränderliga, vilket enligt Platon dessutom gör dem mer verkliga. Denna läras funktion och nytta var i hög grad av dialektisk art: varje sak ges plats i en hierarkisk ordning.

I dialogerna Faidon och Menon framställs idéerna som ursprungligen inneboende i människan, men att de har gått förlorade i samband med födseln. Det är således fördunklade och måste lockas fram på nytt – detta liknar det Sokrates i sin egen filosofiska metod kallar ”förlossning”.

Människorna själva lever i en skuggvärld där de sanna idéerna inte kan skådas. Detta kan endast filosoferna, vilket leder oss in på ett av Platons mest berömda verk …

Staten

I dialogen Staten för Platon fram att filosofer bör styra staten, ett slags ideokrati alltså. Filosoferna äger sann kunskap till skillnad från vardagsmänniskorna som bara har föreställningar.

Hur Platon konkret tänker sig detta är genom en uppdelning mellan tre samhällsklasser. Först en näringsklass bestående av jordbrukare, köpmän och dylikt. Sedan finns även en klass med krigare som blir statens skydd. Till sist finns de styrande i form av filosofer.

I idéläran var det godas idé det högsta och Platon ansåg att den samhällsstruktur som rådde inte var kongenial med strävan efter det godas idé. Filosoferna stod följaktligen närmare idéerna och därmed det goda än vad kungarna gjorde. (En fördjupad utläggning om dialogen Staten finns under "Länkar" nedan.)

Den världsskapande demiurgen

I dialogen Timaios pratar Platon om en ”demiurg” som skapare av världsalltet. Demiurg betyder ”hantverkare” på grekiska och Demiurgen, som var en sorts gud, skapade således inte världen ur intet utan bringade bara reda i den existerande oredan (för grekerna var synen på världsalltet något som var oändligt och som alltid funnits i en eller annan form).

Denna värld är ingen produkt av slumpmässighet utan är ändamålsenlig. Anledningen att den skapades var godhet och det goda var att bringa ordning ur kaos. Därmed fanns också en lagbundenhet i till exempel planeternas banor i rymden. Detta erinrar om Pythagoras syn på en värld ordnad efter matematiska tal.

Platons livsverk täcker de flesta filosofiska områden. Även om hans idélära (en del tyder på att Platon under sina sista år delvis förkastade denna), hans politiska visioner eller hans kosmologiska teorier inte fått något större praktiskt genomslag har hans filosofiska arv fått omätbart inflytande.


Sofist – Sofisterna hade ett pragmatiskt synsätt på filosofi och menade att retorik kunde vara lika viktigt som insikt. De hade också en relativ syn på kunskap och moral, vilket gjorde att många tog anstöt av dem. Sofism har idag en negativ klang och avser spetsfundigheter utan vidare grund.
Allmänbegrepp – Ett allmänt begrepp åsyftar snarare kategorier av ting med gemensamma egenskaper än ett specifikt ting bestående av sin materia. T.ex. inte en specifik stol utan alla stolar.

Grekiska filosofer del 4: Aristoteles

Platon länkar - läs vidare

Litteratur

Skrifter av Platon

  • Sokrates försvarstal
  • Kriton
  • Gästabudet (Symposion)
  • Faidon
  • Gorgias
  • Menon
  • Faidros
  • Staten (Politeia)
  • Permenides
  • Theaitetos
  • Timaios