Burke

1729-1797

Edmund Burke var en irländsk-brittisk filosof född i Dublin. Efter ha läst juridik och ägnat sig åt studier i litteratur och estetik blev han politiskt verksam som bland annat parlamentsledamot tillhörande whigpartiet.

Edmund Burke har antagligen en större plats i den politiska idéhistorien än i filosofihistorien. Hans flesta skrifter rörde politik, vilka ofta kretsade kring dagsaktuella händelser och blev en del av den politiska debatten.

Hans berömmelse vilar framför allt på verket Reflektioner om franska revolutionen (Reflections on the Revolution in France, 1790), dels på epitetet som ”Konservatismens fader”.

Konservatism

Burke betraktade styrelseskicket som något organiskt. Det efterliknar naturens mönster genom att det genomgår olika faser av "nedgång, restauration och framsteg", vilket han framför i Reflektioner om franska revolutionen. Det förflutna framhålls som upphöjt med konstitutioner som byggts upp under lång tid. Således måste de som ska styra staten ha enorm erfarenhet. För Burke var till och med en hel livstids erfarenhet otillräcklig och därför var det inte motiverat att samtidens styrande skulle genomdriva omvälvande reformer.

Burke intog en ställning utifrån det han ville behålla det bästa av det som rådde och gradvis låta mindre förbättringar växa fram. Att olikheter i åsikter förekom var av godo då detta framtvingade kompromisser, vilket medförde långsam och stegvis utveckling.

Det samhällsskick som Burke höll framför andra var monarkin. Han var därför skeptisk mot demokratier och ett av hans huvudargument mot den demokratiska principen var att en majoritet hos invånarna i ett land kunde utöva indirekt förtryck mot en minoritet. Ett sådant förtryck var rentav värre än från en envåldshärskare menade Burke då den förtryckte inte kunde söka stöd hos folket som då inte stod på dennes sida.

Det civiliserade samhällets lagar

Utifrån sin konservativa ståndpunkt hyste Burke en hög tilltro till det rådande även när det gällde lagarna. Människan skulle ha stora rättigheter, men de skulle baseras på lagar som skapats åt henne och lagarna var i sin tur reglerade av konventioner som enskilda inte skulle sätta sig över.

En grundprincip i det gemensamma samhället är att människorna underordnar sig lagarna och avsäger sig rättigheten att skapa sin egen rättvisa. "Människan kan inte njuta rättigheterna i ett ociviliserat och ett civiliserat samhälle samtidigt", menar Burke, och måste till exempel i hög grad avstå rätten till självförsvar i ett civiliserat samhälle. För att ett gemensamt samhälle ska kunna upprättas och på rationell väg tillgodose mänskliga behov måste passioner och böjelser hos enskilda tyglas.

Kritik mot den franska revolutionen

I Reflektioner om franska revolutionen kommenterar Burke den franska revolutionen i skarpt kritiska ordalag. För Burke var revolutionen en irrationell ohygglighet som inte gynnade samhället och dess invånare. Det rörde sig om en plötslig ingivelse utan förankring i historien och utan pejling mot framtiden.

Många förvånades över att Burke intog en fientlig attityd gentemot revolutionen eftersom han tidigare stått på de förtrycktas sida. Han hade de facto försvarat den ärorika revolutionen 1688, fast denna innefattades av andra idéer vilka bland inbegrep en återgång till ett mer demokratiskt styre i och med störtandet av kungen Jakob II. Det bör också observeras att Burke förde fram denna kritiska analys av revolutionen i Frankrike under de sena åren av sitt liv.

Vad Edmund Burke hade formulerat i sitt kritiska verk blev grundidéer för konservatismen och dess position gentemot radikala idéer. Centralt var motståndet mot att stödja sig på tankar och idéer snarare än på vad som var beprövat och stått som modell under flera generationer, enligt Burke var detta förkastligt eftersom det som utvecklats under lång tid torde inrymma en större insikt än det senast framkastade.

Artikelförfattare: Oskar Mark

Litteratur

Skrifter av Burke

  • Reflektioner om franska revolutionen (Reflections on the Revolution in France) - 1790

Källor

Nordin, Svante. (2003). Filosofins historia. Lund: Studentlitteratur.
Burke, Edmund. (1982). Reflektioner om franska revolutionen. Contra Förlag.