Moderna filosofer

1900-talet inom filosofin präglades bland annat av språket och medvetandet som de två dominerande huvudriktningarna. Djupa klyftor mellan de inom ämnena verksamma märktes, vilka dock tycktes minska under slutet av seklet då det uppvisades allt fler indikationer på att språk och medvetande kan länkas samman på fruktbart vis.

Den västerländska hegemonin inom ämnet började upplösas alltmer under 1900-talet och trenden lär fortsätta under 2000-talet.

Ayn Rand

1905–1982
Rysk-amerikansk filosof som förordade en starkt egoistisk och individuell hållning vars idéer fick mest återklang inom det social och politiska. Hennes författarskap där filosofi tillåts blandas med fiktion har även lett till ett genomslag inom populärkulturen och särskilt genom de tankegångar som länkas till hennes objektivism.

Rand förkastade altruism eftersom hon ansåg att den snarare betonade uppoffring för att tjäna andra än att stå för välvilja av mer allmänt slag. På det politiska planet ledde denna moralsyn till ett anbefall åt ett liberal-kapitalistiskt samhälle med elitiska undertoner.

Willard Van Orman Quine

1908–2000
Amerikansk vetenskapsfilosof som var ett av namnen som kännetecknade ombildningen av vetenskapsteorin som en specialiserad gren inom filosofin under 1900-talet.

En del av hans inflytande vilar på uppsatsen Empirismens två dogmer (Two Dogmas of Empiricism) publicerad 1953, i vilken en sträng syn på kunskapen som till fullo härledd av det empiriska läggs fram. Quine föreslog en empirism fri från dogmer där påstående inte i sig är möjliga att empiriskt konfirmera eller diskomfirmera.

Jean-François Lyotard

1924–1998
Lyotard skildrade ett postmodernt tillstånd och hans analys i skriften Det postmoderna tillståndet (La condition postmoderne. Rapport sur le savoir, 1979) hyser en misstro mot universella kunskapsmodeller och blev vägledande för synen på en ny tidsperiod som kom att kallas postmodernism.

Hans teoribygge stöttades av en tes som kungjorde att ”de stora berättelserna” – särskilt i form av religion eller ideologi – inte längre dominerande tidens och historiens utveckling. I stället blir tillvaron fragmenterad och svårare att överblicka. Det är en analys som fortfarande bär avtryck i samhällsdebatten. Här kan också infogas Nietzsches "Det finns ingen fakta, bara tolkningar".

Jacques Derrida

1928–2004
Introducerade dekonstruktivismen vars ståndpunkt återspeglade Derridas mening att förnuftet endast kan angripas inifrån – genom en dekonstruktion – och inte utifrån. Hans framkastade krav på omprövning av filosofiska begrepp ledde till att hans gärning inom ämnet blev mer kännetecknad av att riva ner än bygga upp.

Dekonstruktion blev också ett gångbart begrepp som metod för tolkning inom arkitektur, konst och litteratur.

Noam Chomsky

f. 1928
Tillhör de mest inflytelserika intellektuella under 1900-talets andra hälft och var förmodligen det ledande namnet inom lingvistiken. Ställde sig emot den empiriska traditionen att medvetandet var ett oskrivet blad. Hans egen åsikt var att olika språk delar en universell struktur och att dess grammatik finns ”inbyggd” i oss från födseln, fastän dess funktioner förstås inte är fullt utvecklade begynnelsevis.

Detta förklarar enligt Chomsky varför små barn tillägnar sig språket och dess grammatik på ett sätt som överstiger vad som motsvaras i exponering av språket. Chomsky visade också på hur det medfödda hos människan kom till utryck på andra områden som i det sociala och politiska.

Zygmunt Bauman

1925–2017
Polsk-brittisk sociolog och filosof med samtidskritik på sin agenda. I dennes samtidsanalys betonas globaliseringens förmåga att leda till otrygghet och splittring, bland annat som en konsekvens av att alltmer makt flyttas från stat till företag. Bauman använde begrepp som ”flytande modernitet”, ”flytande liv” och ”flytande rädsla” (också titlar på tre av hans böcker på gemensamt tema), om samhällstillstånd där allting så att säga flyter genom avregleringar och privatiseringar. Detta ställer han mot den fasthet som gällt då samhället karakteriserats av institutioner snarare än konkurrerande aktörer.

Ett annat av Baumans begrepp är ”retroutopia” (även det en boktitel) som är en beskrivning av ett tillstånd där det åstundade samhället inte är en idealisk fantasiprodukt utan befinner sig i tillbakablickandet på vad som gått förlorat.

Martha Nussbaum

f. 1947
Amerikansk filosof som främst inriktat sig på etik med avstamp i aristoteliska synsätt. Hon framhåller, i Aristoteles efterföljd, att i stället för att lägga vikt på val av handlingar bör vi fokusera hur vi väljer att leva, något som utmynnar i en subjektiv moralsyn. Nussbaum betonar som en konsekvens känslornas moraliska värde, vilket märks i verk som Upheavals of Thought: The Intelligence of Emotions (2001) och Political Emotions: Why Love Matters for Justice (2013). (I skrivande stund finns inga av Nussbaums böcker översatta till svenska.)

Fler moderna filosofer

Ytterligare viktiga tänkarna under sena 1900-talet och in på detta århundrade som du kan läsa om på Filosofer.se.

Källor

Nordin, Svante. (2003). Filosofins historia. Lund: Studentlitteratur.
Stokes, P. (2012). Filosofi: 100 stora tänkare. London: Arctic.