Baudrillard
Den franske tänkaren Jean Baudrillard uppmärksammades särskilt för sina teorier kring samhället och kulturen med fokus på mediekommunikation. Ett i hans analyser centralt begrepp är ”simuleringar”, vilka åskådliggör avsaknaden av bestämt ursprung, referens eller grund.
En annan term som förknippas med Baudrillard är ”hyperrealism” som uttrycker verkligheten som upplöst i motsatser och reproducerad i mångfaldigande medium. Något som ledde honom till slagordet ”Verkligheten är död!”
Konsumtion bortom behov
I The Consumer Society (La societe de consommation, 1970) utmanar Baudrillard idén att behov är frukten av produktion (av föremål för konsumtion), vilket för Baudrillard är detta en förenklad syn och menar att menar det finns ett helt system av behov som samspelar med ett system av produkter, en ”totalitet” av objekt och meddelanden. Det handlar om föremål som inte främst utgör funktionalitet eller materialistisk praktik utan är symboler – här är Baudrillard uppenbart influerad av strukturalismens och semiotikens terminologi – vilket gör produktion i sig godtycklig. Som ett exempel tar han en tvättmaskin, vilket tjänar om utrustning och spelar rollen som ett element av komfort.
I det som utgör behov är en viktig del ”behov av särskiljande” och eftersom individen aldrig blir fullt tillfredsställs och konsumtion inte har en slutpunkt kan det inte göras en definition av behov. I stället för behov använder Baudrillard begreppet ”flytande önskemål”. Det är inte längre lusten som genererar konsumtion utan en nyfikenhet, en diffus besatthet, en förlustelseattityd där allt som står till buds bör undersökas.
Om Foucault menar att statliga institutioner är maktinstrument för social kontroll framhåller Baudrillard konsumtion som en kraftfull aspekt av social kontroll. Han använder också formuleringen ”socialt arbete” om konsumtion för att understryka att konsumtion inte baseras på funktionella behov.
Konsumtionen har trängt in som ett grundelement i kulturen och det uppstår ett tävlande mellan konsumenter som hetsas av reklam. Diversiteten bemöts genom att tillägna sig en uppsättning av det på marknaden tillgängliga. Och det vi köper är inte i första hand objektet i sig utan objektet i relation med andra produkter.
Verkligheten som simulationer
I böcker som Simulacra and Simulations (Simulacres et Simulation, 1981) använder Baudrillard begreppet simulering: det frånvarande är det närvarande och det imaginära är det verkliga. Till exempel är en producerad vara inte i första hand vad den utgör i sig själv utan vad reklamen gör den till. Men fenomenet överskrider kommersiella produkter till att exempelvis gälla nyhetshändelser som blir vad TV-sändningar förvandlar dem till i stället för att representera dem.
Baudrillard skriver: ”Simulation avsöndrar inte en enda, allmän motsvarighet, utan snarare en diffraktion av modeller som spelar en övervakande roll.”
Baudrillard skiljer på tre ordningar av simuleringar som har följt på varandra historiskt:
- Förfalskning. Det dominerande systemet från renässansen till den industriella revolutionen. Varor betingas av brist och inom framställning blir förfalskning ett naturligt inslag.
- Produktion. Det dominerande systemet under den industriella eran. Varor betingas av överflöd genom storskalig produktion.
- Simulering. Det dominerande systemet i nutiden. Varor betingas av kodade signaler.
Från att produkter präglats av deras unika ursprung övergår de till att präglas av den teknik genom vilket de saknar ursprung och originalitet. I nästa fas bestämmer ”koden” – som bland annat har innebörden reglering – där varor liknas vid tecken. Här omnämns ”simulacra”, vilket ges innebörden av vad som kan ses blott som förmedlare av något.
I koden finns också det hyperrealistiska med en verklighet som antar drag av något upplöst och reproducerat. Verkligheten har passerat stadiet där den kunde konstitueras av surrealistiska inslag och har i stället nått det hyperreella. Baudrillard fastställer att det hyperrealistiska också måste tolkas bakvänt: idag har verkligheten i sig blivit hyperrealistisk i en värld där en konfrontering av verkligheten och fiktionen inte längre kan äga rum – de har så att säga inte längre några klara avskiljande konturer.
Senare liv och verk
Baudrillards senare verk var fortsatt präglade av kritik, och kanske ännu mer pessimism, rörande världens gång. Han kontrasterade globaliseringen (handel) med det universella (moraliska värden) och gav det en vidare betydelse där historien passerat en punkt där viktiga värden förlorats och inte kan vinnas tillbaka.
Abstraktionsnivån kunde vara hög – och förvirrande – hos Baudrillard som när han inskärpte att till synes uppenbara saker inte var möjliga eller alls utspelade sig. Som att historien inte längre pågick, fast på andra grunder än i Francis Fukuyamas kända tappning. När medierna rapporterade om Gulfkriget skedde kriget enligt Baudrillard bara i våra ögon som gisslan hos medierna. (Baudrillard menar förstås inte att det inte skedde en konflikt, men gör en förskjutning i sin tolkning av den).
I stil med dessa smått absurda tvister uttalade också Jean Baudrillard i slutet av sitt liv: att dö är poänglöst.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi