Foucault
Michel Foucault räknas bland de mer betydelsefulla franska tänkarna under andra halvan av 1900-talet. Han omtalas ibland som en företrädare för poststrukturalismen, vilken delvis var en reaktion mot strukturalismen vars betraktelsesätt särskilt gick tillbaka på Ferdinand de Saussures lingvistiska teorier.
Focault var lika mycket idéhistoriker som filosof och detta märks i verk som Sexualitetens historia (i tre band 1976–1984) och Övervakning och straff (1975). Bland andra kända verk finns Diskursens ordning (1971) som var hans installationsföreläsning vid Collège de France samt Orden och tingen från 1966 där Foucault beskriver den vetenskapliga utvecklingen under tre tidsperioder på ett nydanande sätt.
Institutionen och individen
I flera av sina verk behandlar Foucault sitt mest centrala ämne, nämligen institutionen och dess maktutövning över individen. Ett exempel är i Övervakning och straff där Foucault granskar fängelset och dess straffsystem i olika tider. Han jämför bland annat den slutna miljön i fängelset med övervakning, panoptism. Då den slutna miljön är konstant och ”helt inriktad på negativa funktioner” är panoptismen funktionell i flera avseenden, menar Foucault. Medan båda miljöerna gör individen foglig har den senare också potential att göra individen nyttig. Detta blir en form av utökad disciplin: fångenskapen ska nu inte bara vara destruktiv utan även konstruktiv för att på så sätt utvinna nytta ur individen (för statens skull). Fängelset överskrider här sin funktion att vara en straffinstitution och prohibitivt medel för att dessutom bli en teknik för att kontrollera människan.
Foucault skriver att makten är produktiv då fängelset medvetet försöker ”framställa förbrytaren som ett patologiskt subjekt”. Fängelset ägnar sig åt att producera en kriminalitet som passar makten i den form som en strikt avgränsning medför. Det primära är att det går att avgränsa dess källor och gränslinjer från övriga invånare.
En annan punkt i Foucaults framställning gäller en objektifiering av förbrytaren. När förbrytaren gör sig till kriminell blir han förbrytare snarare än en individ som handlat kriminellt. Makten kan friare härska där komplexiteten reducerats. Foucault tycks mena att en ny bestraffningsteknik behöver en ny form av förbrytare.
För Michel Foucault är institutionen expanderande, vilket ”uppstår ur de mekanismer som utmärker den disciplinära makten”. Hans samhällskritik lägger särskild vikt på maktstrukturer. Det framkommer i läsningen av Övervakning och straff, men var ett tema som etablerades redan i Vansinnets historia från 1961.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi