I den västerländska historien är filosofer kända sedan antikens dagar i det klassiska Grekland. De första filosoferna sysselsatte sig i hög grad med frågor om fysik och astronomi av ett slag som har kallats för naturfilosofi.

Filosofihistorien präglas givetvis av historiska och kulturella epoker. På medeltiden stod kristendomen och filosofin i ett nära förhållande, under renässansen fick människan större plats och under 1600- och 1700-talen skulle den nya vetenskapen påverka filosofin.

Även om filosofi historiskt sett inte är ett västerländskt fenomen fokuserar denna sida främst på personer som är hemmahörande i vår del av världen.

Introduktion i filosofins historia

Vad som sysselsätter filosofer

Med tiden har filosofer ständigt utvecklat nya problem och begrepp. Kännetecknande för filosofins område är att många problem tycks förbli olösta. Bland de eviga frågorna ryms gåtan om världsalltets uppkomst och struktur, gränsen för kunskap och hur omgivningen omkring oss egentligen är beskaffad.

En del frågor som sysselsatte de antika naturfilosoferna har sedan länge inordnats i naturvetenskapen och förknippas numera endast vagt med filosofin. Men även om fysiken producerat modeller av kosmos födelse är omständigheterna fortfarande en i hög grad obesvarad gåta som inbjuder till filosofiska reflektioner.

Frågan om existensen av en gud har förblivit en annan utdragen diskussion där många förslag rests, från Anselms ontologiska gudsbevis till Nietzsches ”Gud är död!”.

Synen på samhällets vara och form har också bidragit till en brännande fråga bland filosofer. Sedan Platon skissade en idealstat har många andra sedan sagt sitt om detta där Mores utopi och Rousseaus civilisationskritik utgör exempel på en splittrad bild.

Etiska frågeställningar utgör en del av ämnets praktiska inriktning och det har blivit uppenbart att vad som anses normativt under en tidsålder kan anses absurt under en annan. Fast mot ingrodda föreställningar och benhårda ställningstaganden kan den filosofiska diskussionen öppna för nya perspektiv.

Vad är filosofi?

Filosofin skiljer sig från vetenskapen genom att syssla med spekulation medan vetenskapen sysslar med fakta. Likväl kan spekulation leda till insikter och att nya forskningsfält uppstår. Astronomi är ett sådant fält som under antiken uppstod från filosofisk spekulation.

Det är kanske särskilt under 1800-talet som filosofin och den institutionaliserade vetenskapen går skilda vägar. Det är därför inte självklart om namn som Nicolaus Copernicus, Galileo Galilei och Charles Darwin ska medtas i översikter över filosofer eller inte.

När filosofin först antog sin form fanns det ingen åtskillnad mellan det teoretiska tänkande och den erfarenhetsbaserade vetenskapen, det vill säga vetande som utmynnar ur observation snarare än intellektuellt teoretiserande.

Filosofin kan ses som själva grunden till vetandet, till vilket alla andra vetenskaper bara är grenar. Men filosofin sysslar som sagt inte främst med framställning av vetande utan är i högre grad upptagen med metoden för att uppnå kunskap. Med tiden har ett flertal sådana metoder uppstått varav empirism och idealism är två.

Att en del filosofer blir stora namn kommer sig inte nödvändigtvis av att deras teorier visat sig sanna. Filosofiska idéer bedöms inte efter riktighetsgrad som inom vetenskapen utan till exempel för deras originalitet och tankeriktningarna som kan utvinnas ur dem.

Till exempel är den grekiska naturfilosofen Aristoteles syn på världsalltet sedan länge vederlagd, men det hindrar inte att Aristoteles och andra antika filosofer fortfarande figurerar i moderna naturvetenskapliga diskussioner.

Och fastän det samhälle den engelska tänkaren John Locke hade som underlag för sin samhällsanalys inte längre existerar i sin dåvarande form är många av hans idéer fortfarande aktuella i diskussioner om individ kontra stat, om än i modifierad form.

Filosoferna har idag en ganska avsides plats. De har inget större inflytande på de flestas vardagsliv i form av normer och tankesätt, såvida inte all sorts moral kan infogas som en del av filosofin.

Världen har blivit alltmer pragmatisk och en tanke är sedan länge värderad lägre än ett synbart resultat. Bekantskapen med filosofernas tankar och idéer är för många begränsad som ett ämne inom undervisning. Fast samtidigt publicerar filosofer artiklar och böcker i stort antal som blir inlägg i det offentliga samtalet kring samhälle, politik och kultur. Dessutom har etik åter blivit aktuellt, till exempel medicinsk etik.

Filosoferna är dock inte i faran av att vara utdöende, då själva filosoferandet på grund av sin natur inte kan dö ut (dess smärtgräns har dock gestaltats i åtskilliga dystopiska litterära verk).

På liknande sätt som är fallet med modern poesi har sentida filosofer som Ludwig Wittgenstein och Jacques Derrida säkerligen skrämt bort en del genom sina esoteriska tillämpningar av ämnet. Filosofer med livsfilosofi på dagordningen – här kan Kierkegaard och Schopenhauer nämnas – förblir likväl angelägna för många som tänkare, vars drabbningar med tillvaron förblir en fascinerande fond till filosofin som ett allmängiltigt, mänskligt syndrom.

Det senast publicerade:

• Livsfilosofi hos Schopenhauer
• Zarathustra och övermänniskan
• Konsekvensetik och tankeexperiment
• Vico

• Filosofins historia: det västerländska förnuftets äventyr..., Svante Nordin - 2003
• Filosofilexikonet, red. Poul Lübcke - 1988
• Filosofins historia, Anders Wedberg - 1958-66 (tre band)

Böcker av särskilda filosofer finns listade i artiklar om respektive filosof.

Se även eboken Filosofihistorien. Antiken till modern tid som är tillgänglig för nedladdning från denna webbplats.

* På collagebilden ovan finns bilder från vänster till höger på Locke, Schopenhauer, Rousseau, Sokrates, Nietzsche, Sartre och Kant.