Wright
Georg Henrik von Wright var en finlandssvensk filosof född i Helsingfors och professor vid universiteten i Helsingfors och Cambridge. I Helsingfors hade han läst för Eino Kaila med inriktning på logiken och i Cambridge efterträdde han omsider Ludwig Wittgenstein, vilken var en viktig inspiratör och skulle bli en nära vän.
Wright var tidigt influerad av positivismen och hans filosofi skulle få en vetenskaplig inriktning. Något som bland annat märks i ett av hans huvudverk Explanation and Understanding där Wright drar skiljelinjer mellan den aristoteliska och galileiska metoden att betrakta världen. Efter att länge ägnat sig åt logik och i synnerhet modallogiken skulle Wright med tiden utvidga sin intressesfär med rättsfilosofi och etik.
Kritik av framstegstro som vilar på tekniken
På senare år gjorde sig Wright känd som en kritiker av samhällsutvecklingen och då särskilt den teknologiska påverkan. I ett avsteg från den akademiska filosofin övergick Wright till att skriva kultur- och vetenskapskritiska böcker såsom Vetenskapen och förnuftet (1986) och Myten om framsteget (1993). Med intryck av bland annat Oswald Spengler återgav hans föreläsningar och böcker pessimism, vilket ibland fick en kontroversiell slagsida. Civilisationskritiken ägde samtidigt större allmängiltighet än hans logiska studier och belönade honom med en stor läsekrets.
Medan den industriella och tekniska utvecklingen inneburit materiellt uppsving inskärper Wright att förbättringar av livets villkor inte längre gäller efter en viss gräns ”när dess återverkningar på miljön eller på den sociala ordningen måste tas med i räkningen”.
I Wrights syn på den moderna tidens tekniska framsteg överskuggar där de dystra scenarierna de angenäma. Han skriver i Ur Myten som framsteget: ”Man kan vara optimist eller pessimist om mänsklighetens förmåga att lösa problemen. Men man kan inte förneka vetenskapens och teknikens roll att framkalla dem.”
Livsvärden och systemvärlden kolliderar, men är inte nödvändigtvis ömsesidiga. Att den rationella vetenskapen och tekniken leder till ökad mänsklig lycka, är enligt Wright, att tro på en myt.
Med avstamp i detta reser han grundfrågan om kunskap, frånsett dess instrumentella värde, ovillkorligen är något gott i sig och om det alls är eftersträvansvärt att öka kunskapen. Var övergången till agrikultur i själva verket ett misstag för människan medan det innebar ett första steg mot teknologisk utveckling? Inte minst då teknologins strävan efter högre utvecklingsnivåer sammanfaller med beroende av råvarors tillräcklighet för att hålla den utstakade kursen.
Samhället står inför svåra drastiska val. Som att sänka levnadsstandarden genom att låta fler få arbete, men där den enskilde tjänar mindre. Utan detta ingrepp blir det – givet antagandet att teknologin avskaffar fler jobb än den tillför – för dyrt för samhället att ge bidrag till den del som inte arbetar. Alternativet till att låta fler arbeta mindre med mindre lön är att ta ut mer skatt från de som arbetar.
Wright talar om en ”vanmaktens optimism” med vilken han beskriver den relativa passivitet som människan intar i stället för att försöka hindra en farlig utveckling i spänningen tillväxt-ekologi.
Wright påpekar det förhastade i att likna framsteg vid ackumulering av kunskap. Idén om framsteg bör inte enbart vara teknisk och Wright beskriver andra framstegsvägar – moraliska och samhälleliga – som hamnar i skymundan. Han påpekar att sociala reformer inte är detsamma som en mer rationell administration och lagsstiftning, vilket han väljer att kalla för ”formalisering av demokratin” och betecknar framsteg som är enbart imaginära.
Det finns en risk att vi blandar ihop ”de förnuftsgåvor som på sin tid gjorde människan till alltings mått” med en snäv underkastelse av tekniken och att det medför begräsning av människans radie med ”teknologins instrumentella värdedimension”.
Wright ser i den kapitaliska och teknologiska världens utstakade väg ett slut för mänskligheten och att det kan ske inom blott några århundraden. Den historiska erfarenheten visar på att människan förmodligen inte är i stånd att ändra kursen på ren rationell grund: ”Det är osäkert om något annat än landsomfattande lidanden eller outhärdliga hot om undergång kan utöva ett sådant tvång på människan”
George Henrik von Wright dog 2003 i Helsingfors. Han räknas av många som Finlands främste filosof. Wright behärskade flera språk, vilket märks i hans bokutgivning. Flera är skrivna på engelska, men också flera på svenska.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi