Comte

1798–1857

Auguste Comte utbildade sig till ingenjör, men skulle senare påbörja ett författarskap som förskaffade honom positionen som en av de viktigaste teoribyggarna inom samhällsvetenskapen och som företrädare för ”positivismen”.

Positivismen

Positivismen sammanfattar ett vetenskapligt tillvägagångssätt vars centrala aspekt är att kunskap ska frambringas empiriskt och logiskt; den kan ställas i kontrast till hermeneutiken. Comte redogör för denna omfattande teori i Om positivismen som utkom 1844. En viktig utgångspunkt för teorin är de tre beskrivna stadier som den mänskliga tanken genomgått:

  1. Det teologiska stadiet. Det första stadiet utmärks av människans sökande i olösliga frågor och en strävan finns efter den absoluta kunskapen. Instinkt och känsla härskar där inslag av gudsdyrkan ingår. Gäller tidsperiodiskt medeltiden.
  2. Det metafysiska stadiet. Det andra stadiet karaktäriseras av spekulation och övergår från att bara gälla de materiella tingen till att inkludera det osynliga och fiktiva. Enligt Comte har ”vårt släktes flertal inte lämnat detta stadium”. Gäller tidsperiodiskt 1500–1700-talen.
  3. Den positiva fasen. Det spekulativa betraktelsesättet ersätts av universella föreställningar som lyfter tänkandet till en högre nivå, inte minst ur en logisk aspekt. Gäller tidsperiodiskt 1800-talet och framåt.

Comte jämför den andra fasen med den tredje och konstaterar att ”den dunkla forskning” som gällt ersatts med ”effektivare studier”. I den tredje fasen har vetandet övergått från att nöja sig med antaganden till en praktik där systematisk analys upprättar lagar och först nu har en rationell vetenskap besannats. Viktigt är också distinktionen mellan det absoluta och relativa – i den positiva fasen ses kunskap som relativ, någonting som är produkter av det mänskliga förnuftet.

Det finns plats för en samhällelig dimension i tredje fasen som Comte framhåller genom att argumentera för att vetandet är avhängigt en kollektiv utveckling i form av sociala faktorer. Detta ställs emot den oföränderlighet som tillskrevs vetandet i den metafysiska fasen.

Positivism var en term Comte själv uppfann och han redogör för sitt val i fem punkter:

  1. Positiv som motsats till fiktiv. Positivismen är en filosofi som ägnar sig åt sådant som är åtkomligt för förnuftet, till skillnad från abstrakta spekulationer.
  2. Anger gränsen mellan nytta och skada. Positivismen är således nyttig då den utgörs av forskning som tjänar samhällets utveckling snarare än att avspeglas blott i nyfikenhet.
  3. Anger motsatsen mellan visshet och ovisshet. Positivismen har förmåga att finna logiska svar i stället för att låta tvivel resultera i eviga diskussioner.
  4. Anger motsatsen mellan det precisa och det svävande. Positivismens filosofi uppnår en hög precisionsgrad till skillnad mot den gamla filosofins ”svävande ståndpunkter”.
  5. Positiv som motsats till negativ. Positivismen är ämnad att ”organisera, inte bryta ned”.

Vad som sammanfaller i dessa punkter är att Comte när det kommer till vetande vill skilja sin teori från det teologiska dyrkandet och den metafysiska filosofin. Comte hade ett väldigt strikt synsätt på kunskap som enligt honom endast kunde erhållas av logiskt tänkande – givetvis genomsyrad av den positivistiska andan.

Den nya samhällsvetenskapen

Comte verkade under en tid då statistiken fick genomslag som metod inom vetenskapen och människans väsen började kartläggas på ett nytt sätt. Genomsnittspersonen blev viktigare än undantagen och som samhällsvarelse sågs människan ur ett deterministiskt perspektiv. Även om Comte själv inte använde sig av statistik i nämnvärd utsträckning var han påverkad av denna nya tendens inom samhällsvetenskapen. Hans egna bidrag har gjort att han räknas som en av föregångarna till sociologins uppkomst.

Mindre omtalat i filosofihistoriska översikter är Auguste Comtes senare verk samt hans roll som religionsstiftare. Hans egen religion, Religion de l’Humanité, tillbad människan. Den fungerade inte ekonomiskt, men efter Comtes död har ett par församlingar uppstått i Brasilien och Paris.


Determinism – avser i detta fall människan som styrd utifrån lagbundenhet snarare än av egen vilja. Till exempel kunde statistik visa att det i ett samhälle förekom ett visst självmordstal som återkom över längre tid.

Översikt: Alla filosofer efter kronologi

Artikelförfattare: Oskar Strandberg
Senast reviderad: 2023-03-17

Litteratur

Skrifter av Comte

  • Om positivismen (Discours préliminaire sur l'esprit positf) - 1844

Källor

Liedman, Sven-Eric (2004). Mellan det triviala och det outsägliga. Daidalos.