Filosofi är ett slags utvecklat undrande som leder till abstrakta tankegångar. När människan undrar annat än hur det går till att göra upp eld och börjar begrunda himlavalvet eller sin själ, då styrs tankarna mot ett kontemplativt grubblande som kan kallas för filosoferande.

*

Ordet filosofi kommer från grekiskans philosophía. Förledet och efterledet phílos- och sophía betyder älskade respektive visdom. Kärlek till visdom är således den etymologiska betydelsen av ordet filosofi.

Att ägna sig åt filosofiskt tänkande är att begrunda. Att begrunda något är att vilja veta mer, primärt genom att ställa frågor. Det fanns högst troligen filosofer i viss mening redan i forntiden. Den som blickade upp mot stjärnorna och begrundade vilka avstånd det rörde sig om, vad det egentligen var som lyste på natthimlen och varför det alls fanns lysande objekt ställde frågor riktade mot den världsliga tillvaron. Antitesen till att begrunda är indifferens för det abstrakta – att låta sakerna ha sin gång, inte låta sig bekommas av natthimlen då det inte påverkar ens direkta förehavanden.

Att begrunda eller inte begrunda är dock inte enbart en fråga om att bry sina tankar med det abstrakta eller sky sådana tankegångar. Att begrunda är också en förutsättning för att ifrågasätta saker och att se längre vad som först tycktes vara fallet. Om vi inte varit utrustade med ett medvetande som fått oss att tänka i abstrakta banor hade vi inte kunnat anta kritiska ståndpunkter. Vi hade i långt högre grad styrts av instinkter.

Det är genom det filosofiska betraktandet vi kan inta egna ståndpunkter. Att följa redan färdiga uppfattningar kräver mindre av vårt hjärnas kapacitet. Det är däremot när vi väljer en alternativ väg som vi använder hela vår kapacitet. Det är då vi kan tänka något ingen tidigare tänkt. Det väl utvecklade begrundandet har en inneboende potential till att upptäcka nya tankemässiga territorier medan det abstrakta landskapet är oändligt. Det finns ingen gräns för antalet tankar som kan tänkas och med det medföljer att vissa kommer vara nya och en del av de tidigare otänkta tankarna kan leda till nya filosofiska landvinningar.

Det filosofiska tänkandet är i sin kärna startpunkten för all den intellektuella utvecklingen som tagit människan dit hon är idag. Utan nyfikenhet inför sådant som inte existerar skulle inga idéer komma till. Idéer blir först till när vi förflyttar oss med hjälp av tankarna bortom det förhandenvarande.

Idag förknippar vi kanske filosofer från dess akademiska sida. Professorer som avhandlar saker som rör metafysik, etik eller politik. Men filosofi har inte alltid varit ett akademiskt ämne. Antikens naturfilosofer begrundade allt i kosmos, från det minsta som var osynligt till det största och avlägsnaste som inte kunde greppas. Egentligen kan man säga att alla vetenskaper härstammar från filosofin. De antika naturfilosoferna sysslade med astronomi och kosmologi långt före dessa begrepp existerade och ännu längre innan de hade blivit egna vetenskapsdiscipliner. Fastän astronomi idag är en vetenskap där forskare använder särskilda instrument för att utföra observationer och datorer för att analysera dessa är dess ursprung en undran inför det som fanns långt ovan jordens yta. Långt innan teleskop hade uppfunnits hade dåtidens astronomer endast sina ögon och fantasi att tillgå. Men detta var just förutsättningen: utan nyfikenheten som en gång fick människan att önska sig mer kunskap om himlafenomenen skulle aldrig teleskopet blivit till.

Vi måste alltså undra och fråga oss om sådant vi inte vet för att ta de första stegen mot vad som kan bli vetenskapliga områden. De olika vetenskaperna är grenar på filosofins träd.

När vetenskapen trots sina förfinade metoder och mätinstrument ändå inte har svaren kan de olösta frågorna återgå, åtminstone delvis, till filosofins domäner. En del av filosofin utgörs av spekulation och spekulationen är vad som återstår när frågornas svar aldrig tycks infinna sig.

Filosofins vetgirighet är källan till alla de stora frågorna. Filosofi är på många sätt just initierandet av frågor. Svaren följer inte alltid efter. Många gånger resulterar frågorna i disparata teorier. Först uppstår en teori som ett tänkbart, men inte givet, svar på en fråga. Bara för att följas av en annan teori som helt eller delvis bestrider det förslag till svar som den första teorin angett. Sedan följer en ibland aldrig sinande teoribildning som inte sällan tycks leda längre bort från ett svar, men som är en nödvändig produkt av den vallgrav av komplexitet som omger sanningen.

Filosofin är en yttring för vår kunskapstörst och de undanskymda svaren. Filosofin är också ett vetenskapsfält med plats för motstridiga teorier inom en rad områden såsom logik, semantik och estetik. I filosofins olika discipliner ingår att ställa kritiska frågor, att göra undersökning med tankeförmågan som verktyg.

Filosofins svårbesvarade frågor

Ibland skiljs det mellan teoretisk och praktisk filosofi. Den teoretiska filosofin kretsar kring objektiv kunskap och hur det går att definiera vad som är sant. Metafysik och logik är två av dess grenar. Den praktiska filosofin söker efter vad som är rätt och därmed hur vi bör agera enligt moraliska rättesnören. Etiken är dess huvudsakliga område.