Metafysik
Metafysik är en central del av filosofin och behandlar de mest grundläggande frågorna om verklighetens existens och principer. Den brukar kallas ”den första vetenskapen” (eller ”den första filosofin” med Aristoteles benämning; notera att filosofi i ett tidigare skede hade betydelsen vetenskap) och Descartes liknar det vid filosofins rötter från vilket allt annat i ämnet stiger upp.
Metafysisk betyder bokstavligen ”bortom fysiken”. Ordet som går tillbaka på antiken har en specifik ursprunglig betydelse i att det namngav Aristoteles 14 böcker som följde efter dennes verk om fysik. Med tiden har ordet fått en mer allmän betydelse och kan definieras som den teoretiska bilden av världen som helhet – världen som den verkligen är i bemärkelsen något annat än hur vi uppfattar den med våra sinnen.
Metafysiken (vad som existerar och vad som kan existera) skiljer sig från ontologin (vad som är verklighet).
Tingen i varat: kategorier, arter och essens
Platon och Aristoteles grundlade en syn på varat som bestående av nödvändiga (grundläggande) och tillfälliga egenskaper hos tingen. Sådant som en häst och en ros var exempel på en kategori i vilken det fanns olika arter (vit häst, röd ros etc. som sammanfattade de tillfälliga egenskaperna). Men i varje kategori fanns det gemensamheter som bildade en essens.
Under senantiken framlade Plotinus en metafysik bestående av en trefald: det Enda, Nous (Anden) och själen. Detta skulle få inflytande i den kristna läran med fadern, sonen och den helige anden som tre beståndsdelar av varat.
De antika grekerna såg annorlunda på världen än medeltidens människor. Under medeltiden då kristendomen influerade tankemönstret blev synden som begrepp centralt. Enligt den kristna tron vad synden nedärvd i människan och något som krävde frälsning, för att få komma till den paradisiska himlen efter döden. Teologiska problem blev därmed en del av metafysiken.
Locke skulle många hundra år senare skilja mellan primära och sekundära egenskaper hos tingen, vilket påvisar hur begreppspar kan skifta, men där det alltjämt fanns en vilja att teoretisera egenskaper hos tingen i tillvaron.
Under nästföljande sekel skulle de franska materialisterna, däribland Julien Offray de La Mettrie och Pierre Jean Georges Cabanis, motsade sig dualismen och menande att allting kunde omfattas av en substans, materien. Även själslivet (vad vi idag skulle kalla medvetandet) är en del av den materiella världen.
Världens beskaffenhet
De antika grekiska filosoferna sysslade med metafysik som en av sina mest angelägna problem (även om termen förekommer först senare under antiken). Det rörde en av de stora grundläggande frågorna som hur världen är beskaffad: Vad är det vi ser omkring oss?
Utan mätinstrument kunde de tidiga naturfilosoferna endast tillgripa tankemässiga spekulationer utifrån vad de observerade. En återkommande fråga var vad allting var uppbyggt av och teorin om atomer grundades redan av Leukippos, känd som atomismens fader. Den antika atoteorin skiljer sig naturligtvis från den moderna fysikens konstaterande om atomer och hur de omges av elektroner. `Atom` kommer från det grekiska ordet för odelbar. Antikens naturfilosofer tänkte sig någon form av odelbar materia, för liten att se med blotta öga, som den allra minsta av materiens byggstenar.
Medan partikelfysiken ännu låg långt fram i tiden var atomismen en teori bland många. Till andra idéer om världens beskaffenhet till hörde Empedokles lära om de fyra grundläggande elementen jord, vatten, luft och eld. Gemensamt var dock att det söktes ett svar på frågan hur materien var uppbyggd och vad som var dess minsta ”byggstenar”.
Idag leder kvantfysiken den naturvetenskapliga forskningen om världens uppbyggnad. Medan naturvetenskapliga fält av praxis inte tillhör metafysiken, som är av icke-empirisk art, kan somligt av den moderna fysiken ändå närma sig metafysik i fall där teoretiska spekulationer spelar en jämförlig roll med vetenskapliga observationer.
Metafysik och moral
Metafysiken kan även beröra moral och ingår då ibland i vad som kalls metaetik. Metaetik behandlar etik från ett teoretiskt snarare än praktiskt perspektiv. Metaetik ska dock inte förstås som en underkategori av metafysik emedan metafysiska angreppsätt förekommer jämte exempelvis även semantiska.
Filosofen G.E. Moore skulle införa begreppet metaetik 1903 och därmed tillkom en distinktion med vad en naturalism i förhållande till morallära. Den etiska naturalismen utgår från att moral bygger på förutsättningslösa bedömningar och inkluderar sådant som kan märkas även i djurlivet i form av altruistiskt beteende hos vissa arter. Ifrågasättandet av naturalismen inom moral utgår från att omdömen om vad som är gott respektive ont är förgivettaganden utifrån naturliga fenomen, men att dessa inte kan fällas utan att i sin tur vara färgade av icke-oberoende (icke-naturliga) ställningstagande.
När det gäller sambandet metafysik och etik berörs frågor som om godhet och ondska från objektiva aspekter, det vill säga om sådant som godhet och ondska existerar.