Vad samhällskontraktet går ut på

Inom etiken syftar kontraktsteorin till att människor gått samman kring samhällskontrakt, ett slags fördrag. Det rör sig om ett symboliskt kontrakt, ett slags efterkonstruktion om man så vill, som blivit ”upprättat” i takt med att civilisationer växt fram. Politik och kultur påverkar sedan i olika tider "kontraktets" innehåll.

Samhällskontraktet kan ses som en grund för rättvisenormen. Genom att samsas kring regler och lagar uppstår moraliska rättesnören. Den som stjäl blir bestraffad för detta och den som blivit bestulen blir kompenserad. I stället för att tvingas ta lagen i egna händer finns det en stat som kan försvara den enskildes intressen så länge de är rättmätiga.

Med ordet "kontrakt" blir det underförstått att det är ett fördrag som tar hänsyn till alla parter och inte något som grundas på styrkeförhållanden. Det är som Rousseau skriver inte en rätt "given av naturen" utan "grundad på överenskommelser". Alla måste å andra sidan underordna sig vad som antas leda till "allas" (allas ej som i envar utan gemenskapen i stort) bästa.

Samarbete och samförstånd kan uppstå medan det finns en ömsesidighet kring kontraktets innehåll. Det är nödvändigt för ett samhälle där de svagas intressen också kan tillvaratas. Den som ser till andras väl inklusive hjälper svaga ska få något tillbaka. (Idén om ett upprättad samhällskontrakt kan förstås missbrukas genom andragas för att legitimera en styrandes befogenheter tillika ett folkets lydnad.)

Det symboliska kontraktet binder samman de inblandade och bildar en grund inför vilka förväntningar medlemmarna i en samhällelig gemenskap kan hysa sinsemellan. Det är underförstått att våld mot andra i gemenskapen får repressalier i juridisk mening. I stället fungerar incitamenten till att styra ageranden som bidrar till gemenskapens bästa. Rousseau skriver på 1700-talet om vad han kallar "samhällspakten" och ger en definition: "Var och en av oss överlämnar samfällt sin person och hela sin makt till den allmänna viljans högsta ledning; och samtidigt upptar vi varje medlem av förbundet som en oskiljaktig del av det hela".

Ingen får skada någon annan och den som känner sig hotad kan få beskydd. För att detta ska upprätthållas finnas det lagstiftning. Det ska vara en tydlig nackdel för den enskilde att bryta mot samhällskontraktets stipulationer. Som en del av överenskommelsen är det därför rationellt att acceptera reglerna.

Kontraktualismens attraktionskraft består i att människor uppnår en större grad av trygghet än om laglöshet rådde. Idén är att det inte ska vara fördelaktigt att agera egoistiskt mot andra. Majoriteten gynnas av samarbete.

Ett visst mått av personlig frihet måste offras för att den gemensamma saken ska kunna upprättas. Det är utifrån denna aspekt som samhällskritik uppstår då individer och grupper anser att samhället är fel upprättat. Ett annat underlag till kritik är att lagarna som är ett resultat av fördraget inte nödvändigtvis måste vara rättvisa utan de kan också anta karaktären av något som förstärker skillnader i maktförhållande – den starkes rätt är sålunda inte alldeles frånvarande i Samhällskontraktet.

Vad som inte ryms i kontraktsteorin är ett kontrakt med framtidens människor. I det ingår inte moralregler som exempelvis sanktionerar mot att negativt påverka miljön på sätt som försämrar livsförutsättningarna för kommande generationer. James och Stuart Rachels skriver angående detta: ”Kontraktsteorin grundar sig på egenintresse och ömsesidighet. Den tycks alltså vara oförmögen att erkänna de moraliska förpliktelser vi har mot individer som inte kan ge oss några fördelar.” Läs vidare om förhållningssätt kring kommande generationers väl.

Artikelförfattare: Oskar Mark

Andra ämnen - läs vidare

Källor

Rousseau, Jean-Jaques. (2009). Om samhällsfördraget (övers. Sven Åke Heed och Jan Stolpe). Stockholm: Natur & Kultur.
Rachels, James & Stuart. (2017). Rätt och fel. (Övers. L. Sjösten). Lund: Studentlitteratur.