Hobbes
Thomas Hobbes var en politisk filosof från England. Kärnan i hans tänkande rör sig kring människornas relation till varandra och hur en fredlig samvaro kan upprättas.
Han föddes i Westport med en präst som far, utbildade sig vid Oxford där han tog examen 1608 och försörjde sig därefter bland annat som lärare åt den unge prinsen av Wales.
Människans behov av en stat
I Hobbes mest kända verk Leviathan beskrivs människan som oförmögen att leva i samförstånd utan en överordnad makt. Civilisationen är nödvändig för att trygga en fredlig tillvaro.
I ett naturtillstånd råder allas krig mot alla och osämja uppstår medan människor blir konkurrenter inför önskningar som ofta är riktade mot samma föremål. Det kan rent konkret röra sig om att någon besitter ett stycke mark som andra gör anspråk på och därigenom påbörjas konflikter. Inför sådana förutsättningar uppstår också misstro mellan människor, menar Hobbes.
Lösningen är därför en stat, ett förbund skapat av människorna som utan en övergripande maktapparat inte kan skyddas. Samhällets funktion blir främst att skydda människan från sig själv genom att hålla de naturliga lidelserna i schack samt att skapa en förutsättning för utveckling – utan en stat tvingas människorna lägga sitt fokus och sina resurser på det krig som enligt Hobbes pågår i någon form så länge ingen övergripande ordning existerar.
Ett annat viktigt argument är att först när lagar instiftas kan människorna lära sig vad som är rätt och fel, dessförinnan kan deras handlingar inte anses som syndiga. Det finns nämligen inga gemensamma lagar nedärva i mänskligheten, vilket medför att människor utan stiftade lagar kommer göra olika bedömningar ifråga om vad som är en oförrätt.
Det är utifrån denna samstämmighet där allas vilja underkastas en som Hobbes definierar staten:
en enda person, vars handlingar var och en i en stor människomassa genom ömsesidigt fördrag bemyndigat, i syfte att han skall använda allas deras styrka och resurser såsom han finner ändamålsenligt för deras fred och gemensamma försvar.
Den enväldige härskaren
I den stat som förordas i Leviathan regerar en envåldshärskare med suverän makt. Denne kan förvisso avsättas, men endast under omständigheter där härskaren misskött sig och staten misslyckats med sitt primära syfte. Enligt Hobbes var nämligen all sorts uppror mot staten fördömligt. Hans logiska argument här var att då det var människorna själva som instiftat staten vore det ett angrepp mot dem själva. Likväl menar han att om ett uppror skulle lyckas blir det per automatik legitimt eftersom staten inte lyckats med sin uppgift att skydda dess medborgare.
Fastän Hobbes värnar om individen är det inte på samma nivå som hos Locke, där staten ska skydda individens naturliga rättigheter. Medan medborgarna i Hobbes stat är tryggade av lagar och förordningar är deras övriga friheter i hög grad begränsade. Inte nog med att staten bestämmer religionen, även fria åsikter i allmänhet kan ses som ett hot mot suveränen.
Det är av vikt att se Hobbes starka tro på en suverän stat i förhållande till den tid som rådde. Engelska inbördeskriget som pågick mellan 1642 och 1651 tvingade Hobbes i landsflykt och lät honom att del av bestialiska grymheter – alla katolska präster som inte lyckades gömma sig dödades och därtill massor av civila – som snarast påminde om människan i ett vilt tillstånd.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi