Montesquieu

1689–1755

Montesquieu teckningCharles de Secondat, baron de la Brède et te Montesquieu växte upp på ett gods i närheten av Bordeaux och tillhörde en aristokratisk familj. Han skulle i sin ungdom gå på internatskola innan han fortsatte studierna vid juridiska fakulteten i Bordeaux. Han skulle dock inte följa i sin faders fotspår och bli domare utan vigde i stället sitt liv åt författarskapet.

Montesquieu gjorde sig ett namn med den satiriska skriften Persiska brev som utkom 1721. Men hans huvudverk skulle bli Om lagarnas anda som han arbetade på i tjugo år och utgjordes av 31 böcker. Det är i Om lagarnas anda han lägger fram sina politiska idéer, vilka skulle få genomslag för den franska revolutionen och som fortfarande diskuteras inom filosofi, samhällsvetenskap och idéhistoria.

Även om Montesquieu blev ett frekvent åberopat namn under den franska revolutionen är hans politiska idéer inte att betrakta som revolutionära i den meningen att de ville omstörta rådande styrelseskick.

Styrelseformers olika grundprinciper

Montesquieu jämför olika styrelseformer och särskilt republiken, monarkin och despotin (vad vi idag skulle kalla för diktatur).

  • Demokratins grundprincip är dygd.
  • Monarkins grundprincip är ärelystnad.
  • Despotins grundprincip är fruktan.

Det är demokratin som leder till de bästa villkoren, menar Montesquieu och betonar särskilt jämlikheten. I en demokrati kan tycke för samhället uppstå och detta föder i sin tur preferenser till jämlikhet och enkelhet (enkelhet ska här förstås som motsats till överflöd).

I monarkier och despotiska stater däremot ”aspirerar ingen på jämlikhet ... var och en strävar efter överlägsenhet”, skriver Montesquieu och menar att de som befinner sig långt ner i samhällskedjan i dessa samhällsformer inte har en naturlig strävan efter jämlikhet utan enbart att bli herre åt andra.

Maktfördelningsläran

”Makt måste hejda makt”, fastslår Montesquieu efter konstaterat människans benägenhet att missbruka makt. Bland det mest inflytelserika i Om lagarnas anda är den så kallade maktfördelningsläran (eller maktfördelningsprincipen).

Montesquieu delar in makten i en stat i de tre områden:

  1. Den lagstiftande makten.
  2. Den verkställande makten (folkrätten med utrikes- och säkerhetspolitik).
  3. Den dömande makten (civilrätten med tvister och lagbrott).

Dessa tre makter måste vara skilda åt för att förhindra såväl maktmissbruk som erbjuda medborgarna frihet.

För Montesquieu är friheten en högst vägande rättighet för medborgaren och han uppfattar ett tydligt samband mellan denna och lagarna. Han skriver att ”i ett samhälle där det finns lagar, kan friheten inte bestå i annat än att kunna göra det man bör vilja, och i att inte vara tvungen att göra det man inte bör vilja”.

Är all makt samlad hos en person eller församling finns en utbredd risk för förtryck som kan föra med sig att medborgarnas frihet blir godtycklig. Makten bör således vara uppdelad och de som lagstiftar och verkställer ska därför vara från olika samhällsstånd.

För att de stiftade lagarna sedan inte förvrängs av en verkställande makt måste domsluten vara förenliga med lagtexten och inte med domarnas egna intressen. På motsvarande vis får inte den lagstiftande makten hindra den verkställande maktens utövning. I en monarki har kungen enbart del i den lagstiftande makten där han även har vetorätt.

Klimatläran

En uppmärksammad del i Om lagarnas anda är klimatläran. I denna framför Montesquieu teorier kring klimatets påverkan på människor i olika delar av världen. Han drar en mängd slutsatser från klimatfaktorer såsom att människor i kalla klimat har mer energi och att detta frambringar självförtroende och mod som följd, därtill även mindre hämndlystnad och list. I varma länder däremot är människorna mer ängsliga. Vidare innebär de nordiska folkens större muskelkraft mindre livlighet parat med få laster och många dygder.

Folken i de varmare länderna bildar kontrast genom att vara mindre sedliga, mer ombytliga och ha större passioner. Ett hett klimat påverkar även sinnet och levnadssättet: ”ingen vetgirighet, inget ädelt företag, ingen högsint känsla. Alla böjelser är passiva, lättjan är lyckan”.

Även det politiska skicket påverkas av klimatet för vilket hämtas stöd i att envälden som Mexiko och Peru är närmare belägna ekvatorn medan fria nationer är belägna närmare polerna. Landskapets och terrängens beskaffenhet utgör också en påverkan. Montesquieu nämner att de stora slätterna i Asien bidragit till att stater uppdelats i stora regioner. Afrika och Amerika liknar också Asien i detta hänseende. För att en delning av länderna inte ska ske måste de styras av en despotisk makt. I Europa däremot ”skapar den naturliga delningen flera stater av måttlig utsträckning” och detta skapar också förutsättning för frihet.

Montesquieus klimatlära bör ses utifrån den tid då den kom till. Det var en tid där bilden av Europa som världens centrum var förhärskande. Idag kan en del i denna uppfattas som nedsättande mot andra folk.

Översikt: Alla filosofer efter kronologi

Artikelförfattare: Oskar Strandberg
Senast reviderad: 2022-03-04

Litteratur

Skrifter av Montesquieu

  • Persiska brev (Lettres persanes) - 1721
  • Om lagarnas anda (De l’esprit del lois) - 1748

Källor

Nordin, Svante. (2003). Filosofins historia. Lund: Studentlitteratur.
Montesquieu. Om lagarnas anda. (1998). (Övers. Dagmar Lagerberg). Norstedts