Herbert Marcuse
Den politiska filosofen Herbert Marcuse föddes i Tyskland, men på grund av sin judiska börd emigrerade han 1933 till USA efter nationalsocialismen tagit makten i hemlandet. För den så kallade 68-rörelsen (namngett efter studentupproret 1968 som inleddes i Paris) blev han en viktig teoretiker.
Den endimensionella människan
Marcuse använde termen ”den endimensionella människan” i en bok med samma namn utgiven 1964. Den endimensionell människan kan ses som en produkt av ett kapitalistiskt samhälle där en demokratisk samhällsordning är bedrägligt frihetsdanande.
Som bakgrund för synen ligger efterkrigstiden med övergången till Det kalla kriget och den polaritet mellan kapitalism och socialism som växte fram.
Det moderna industrisamhället kommenteras av Marcuse som något som lider brist på förnuft. Produktivitet och tillväxt innehar prioritet på bekostnad av det humana. ”Samhällets herravälde över individen är omätligt mycket större än någonsin”, skriver Marcuse med motiveringen att den materiella utvecklingen och dess efterföljande teknologi möjliggör att detta kan tillämpas med en aldrig förr skådad effektivitet. Den stigande levnadsstandarden som åtföljs av en avancerad teknologi är en del i effektiviteten ty samhällsmedlemmarna förmår inte på samma sätt uppleva sig undertryckta.
Marcuse fortsätter tankegångarna med att beskriva den ”historiska förlikning” som skapat grund för ”samförståndet mellan kapital och organiserad arbetskraft”. Den kapitalistiska ideologin har fått företräde och genom att upprätthålla ekonomisk tillväxt minskar viljan hos arbetarklassen att ändra på grundpremisserna i samhället.
Med tanke på vad den nya avancerade teknologin bidrar till kan inte teknologin längre ses som neutral, hävdar Marcuse. Samhällets uppbyggnad är i så pass stor utsträckning uppbyggt på bruk av teknologi att denna kan ses som medel till makt och kontroll (en del av kritiken samklingar med den hos Foucault). Samtidigt kommer inte de tekniska framstegen individen till gagn genom substantiella förbättrade livsvillkor utöver ett uppsving i materiella aspekter. Vad som uppstår är nya former av kontroll: ”En bekväm, mjuk, resonabel, demokratisk ofrihet härskar i det avancerade industrisamhället.”
I ett sådant kapitalistiskt styrt samhälle uppstår en konsumentmänniska: ”människorna igenkänner sig själva i sina varor”, de knyter an både känslo- och identitetsmässigt till vad de köper. En iakttagelse som knappast äger mindre aktualitet på 2000-talet än på 1960-talet. Karaktäristiken av det kapitalistiska system som uppstår visar hur produktivitet och effektivitet dominerar med ”förmåga att öka och sprida bekvämlighet och att göra onyttigheter till behov”.
Massmedier som underhållning och manipulation
I den samtid Marcuse beskriver har massmedierna fått en stor roll. Han betraktar deras inflytande med kritiska ögon: ”Kan man verkligen skilja mellan massmedier som instrument för information och underhållning och som medel för manipulation och indoktrinering”.
Massmediernas landvinningar påverkar också kulturen genomgående. Herbert Marcuse beskriver kulturområden på vilka konstyttringarna mer värderas efter försäljningsvärde än något annat. Här märks samhörighet med Adorno, en annan av Frankfurtskolans teoretiker.
I masskulturen har politikens språk blir alltmer lik reklamens, konstens ”bildvärld [har] blivit kraftlös” och ord som ´frihet´ har blivit utvattnade genom hur de förekommer inom slogans och propaganda. På det stora hela materialiseras idealen, i Marcuses beskrivning, och förlorar sina ursprungliga krafter.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi
Marcuse citat
"Ty ingen ägnar sig åt verkligt tänkande som inte abstraherar från det givna, som inte sätter fakta i samband med de krafter som danat dem, som inte – i sitt sinne – bortser från fakta. Abstraktion är tankens livsluft och tecknet på dess autenticitet."
*
"Fria val mellan en stor mängd varor och tjänster betyder inte frihet om dessa varor och tjänster understöder social kontroll över ett liv i slit och ängslan."