Hur kan medvetande uppstå?
Hur medvetande kan uppstå ur materiella förhållanden är en av vetenskapens mest svårlösta och fantasieggande problem. Medvetandet är föremål för diskussioner inom både filosofi och neurovetenskap och är kärnan i neurofilosofin, där dessa två discipliner möts.
Medan filosofin har ställt de stora frågorna om medvetandet har neurovetenskapen empiriskt kartlagt hjärnans funktioner. Dessa fält har närmat sig varandra i det som alltså kallas neurofilosofi och grundades av den amerikanska filosofen Patricia Churchland.
Neurovetenskapen kan visa att vissa hjärnregioner är kopplade till medvetna upplevelser, men den kan inte förklara den subjektiva upplevelsen av dessa processer. I kunskapsgapet blir det filosofin som formulerar de obesvarade frågorna.
Det svåra problemet (the hard problem)
Vår värld är uppbyggd av grundämnen och vår hjärna består av samma slags ämnen som finns överallt i naturen. Hjärnan består förvisso av nervceller, men dessa är sin tur uppbyggda av celler som i sin tur är uppbyggda av vatten, salter, näringsämnen och proteiner.
När vi går tillbaka i uppbyggnadsstegen och finner vanliga grundämnen som vatten och salter breder gåtfullheten ut sig än mer. Det är svindlande hur de fysiska processerna i hjärnan – i form av kemiska och elektriska signaler – kan resultera i subjektiva upplevelser. Fastän det materiella kan ställas i kontrast mot idéer är mänskligt tänkande alltså en produkt av materia.
Den australiensiske filosofen David Chalmers formulerade vad som kallas the hard problem (”det svåra problemet”), vilket gällde hur rent fysiska tillstånd kan ge upphov till medvetande. Chalmers skilde mellan två typer av problem rörande medvetande:
- De lätta problemen – om hur hjärnan bearbetar information, styr beteende och reagerar på stimuli. Dessa kan i princip förklaras inom neurovetenskapen.
- Det svåra problemet – om varför och hur hjärnans fysiska processer ger upphov till subjektiva upplevelser (qualia).
Det svåra problemet belyser den till synes oöverbryggbara klyftan mellan materia och medvetande. David Chalmers menar att vi kanske måste ompröva vår förståelse av materia eller anta att medvetande är en fundamental aspekt av verkligheten.
Emergens
Ett sätt att se på saken är att naturen tillåter överbryggandet av enkla strukturer till i det närmaste oändligt komplexa. Begreppet emergens används för att förklara hur nya egenskaper kan uppstå ur enkla strukturer genom att dessa samverkar på intrikata vis. Ett exempel är hur vattens flytande egenskaper inte fullt kan förstås genom att analysera enskilda vattenmolekyler.
Medvetande kan formuleras som en emergent egenskap av hjärnans aktivitet. Att det, mer konkretiserat, är något som uppstår när hjärnans nätverk av neuroner och synapser samverkar. Men det förblir oklart hur denna emergens fungerar och varför den leder till subjektiva upplevelser.
Emergens är enligt många den bästa förklaringen på hur medvetande kan uppstå. Kanske väntar andra förklaringsmodeller på att uppstå i ännu oupptäckta fysiska principer? Eller så krävs det en radikal omvärdering av vår världsbild och synen på naturen innan vi bättre kan tolka medvetandets gåta.