Locke och naturtillståndet

John Locke betraktar människor som likvärdiga, men anser dock att staten har en roll att spela för att skydda människor i de fall någon överskrider ”den naturliga lag som binder alla”. Denna lag som Locke namnger styrs inte någon övre statlig makt (endast Gud står över människan) utan förnuftet och är en del i naturtillståndet. Naturtillståndet är ett tillstånd för människorna innan de har slutits samman i stater och detta resonerar den engelske filosofen om i Andra avhandlingen om styrelseskicket (Two Treatises of Goverment) som utkom 1690.

Naturtillståndet medför frihet, men samtidigt möjlighet att bryta mot naturlagen. Det ligger i förnuftets plikt att värna sina medmänniskor, anser Locke, men på grund av den mänskliga naturen finns det behov av lagar. Lagarna har rätt att straffa den som missbrukar sin frihet, vilket ska ske i proportion till förbrytelsen. I straffskalan sträcker sig Locke så långt som till dödsstraff, vilket han anser nödvändigt för att avskräcka och för att skydda andra från förbrytaren. Förutom att han anser det vara en rimlighet tar han för denna ståndpunkt stöd från Bibeln.

I det naturtillstånd Locke beskriver är människorna själva makthavare och han har därmed mer tillit till människan än till exempel Machiavelli och Hobbes. Han erkänner att problem skulle uppstå där det är svårt för människor att hålla sig opartiska, men tillägger att också monarker är människor. Den brännande punkten i Lockes argument för att människor bör få leva i jämbördigt tillstånd utan en envåldshärskare utgår från att envåldshärskaren inte nödvändigtvis styr enligt gott förnuft utan lika gärna kan utöva sin makt under villfarelser.

Att frånta människan sin suveräna ställning vore att gå mot naturen, i Lockes framställning av naturtillståndet existerar människorna utan inskränkningar:

Människans naturliga frihet ligger i att hon är fri från varje högre makt på jorden och inte underkastad någon människas vilja eller lagstiftande makt, utan bara har den naturliga lagen som rättesnöre.

Det är ingen slump att den amerikanska filosofen Robert Nozick refererade till John Locke i ett verk med titeln Anarki, stat och utopi. Lockes tankar om naturtillståndet kan föra tankarna till anarki och kan beskrivas som utopiskt. Det är dock ingen ren anarki Locke förordar – i människans oinskränkta frihet finns trots allt ett samtycke till att lyda under samma regler som sina medmänniskor och som nämndes ovan finns det också lagar. Den frihet Locke pratar om är inte detsamma som självsvåldighet utan en rättighet att leva enligt förnuftiga principer och aldrig riskera bli förtryckt av en nyckfull övermakt. Den högsta instansen blir således moralen.

Under det tidevarv John Locke levde var demokratier inte lika vanliga som idag utan oftast tillföll makten en kung. En invändning som idag kan ställas mot Lockes beskrivning av frihet besannad genom ett gemensamt styre är ifråga om det enstämmiga i människors viljor, och om inte, möjligheterna att framföra sitt oliktänkande och få gehör för detta.

Artikelförfattare: Oskar Mark

Källor

Locke, John. (2016). Andra avhandlingen om styrelseskicket. (Övers. Eva Backelin). Bokförlaget Daidalos