Hellenismen

Hellenismen är namnet på den period i antiken då Grekland växer och blandar sig med orientaliska kulturer. Utvidgningen var ett resultat av den makedonska härskaren Alexander den stores erövringar. Det är inte särskilt vanligt att man talar om hellenismen som en term inom filosofin, snarare då inom konsten, men det är ett praktisk sätt att ringa in en period.

Den hellenistiska perioden tar sin form under 300-talet f.Kr. och anses pågå till Roms erövring av Grekland vid mitten av 100-talet f.Kr.

Diogenes

Diogenes (ca 404-323 f.Kr.) var en Sokratestyp i det att han också ”levde” som en filosof med fattigmannens yttre och kunskapens rikedom på insidan. Han var dock mer excentrisk än Sokrates i det han tog sin asketiska livsföring ett steg längre.

Diogenes var en så kallad kyniker – den kyniska skolan hade grundats av Antisthenes (444-365 f.Kr.) och kyon betyder ”hund” på grekiska. Med detta menades ungefär att en kyniker skulle leva som en hund(!), med andra ord som en trashank utan flärd.

Detta var något Diogenes gjorde med bravad då det sägs att han levde i en tunna. Oavsett om detta är sant eller inte illustrerar det synen på behovslösheten och likgiltigheten för konventioner.

Det finns en känd anekdot om att Diogenes vilande i sin tunna fick besök av Alexander den store som hört talas om honom. Denne skulle då frågat filosofen om det fanns något han kunde göra för honom varpå Diogenes skulle ha bett Alexander flytta på sig så han inte skymde solen.

Epikuros

Epikuros (341-270 f.Kr.) lära kallades njutningsfilosofi vars budskap fick många anhängare och kallades epikurismen. Det finns en myt som felaktigt förstärker vissa inslag i Epikuros filosofi gällande dess förespråkande av njutningar som mat och dryck samt sexuell vällust.

Sant är att lusten (hedone) var det högsta goda för Epikuros. Fast även om kroppsliga fröjder ofta var av godo, var den bästa lusten den själsliga och livets ideal bestod av tillbakadragenhet till den lugna tillvaron.

Att kasta sig in i första bästa utsvävning var inte alltid fördelaktig då detta kunde ha negativa följder framöver. Det är alltså vad som kan tillbreda störst lycka i slutändan som var det eftersträvansvärda för Epikuros och epikuréerna.

Grekisk filosofi i Romarriket

Den grekiska filosofin blev norm för bildning och vetande i det romerska riket efter att detta lagt under sig Grekland. Grekiska filosofer översattes till latin och på så sätt spreds deras läror vidare.

*

I denna sista del i genomgången av grekiska filosofer har flera av de mest fascinerande och betydelsefulla tänkarna presenterats. Saknar du något namn finns nedan en samling länkar med vidare läsning.

Grekiska filosofer - läs vidare