Durkheim
Émile Durkheim föddes i Épinal, i Frankrike och blev professor i sociologi och pedagogik, först i Bordeaux och senare vid Sorbonne. Han räknas som en av de viktigaste namnen inom den tidiga sociologin och ges ibland epitetet sociologins fader även om Auguste Comte, som dog ett år innan Durkheim föddes, räknas som den kanske viktigaste pionjären.
Som hans huvudverk brukar räknas Arbetsfördelningen i samhället (De la division du travail social) från 1893, men ofta omnämnt är även Självmordet (Le suicide) från 1897. Durkheim grundade en samhällsvetenskaplig metod efter ett empiriskt tillvägagångssätt och förankrat i moralvetenskap.
Moderniteten och individen
I sin samhällsfilosofi beskriver Durkheim hur människor i förmoderna samhällen präglade av stark uppslutning kring religion i högre grad delar varandras övertygelser medan en mindre konformistisk anda återspeglar människorna i moderna samhällen. Det leder till större tolerans, men också ökad individualisering. I det han undersöker moderniteten och skiljelinjerna från det traditionella samhället inför han begreppet ”anomi”, vilket betecknar den svagare sammanhållning och bristande integration i det individualistiska och atomistiska samhället.
Durkheim fördjupar denna betraktelse genom att åtskilja individualisering och individualism. Medan individualisering karaktäriseras av avvikelser i livsuppfattning beskriver individualism själva upphöjelsen av individen och dennes rätt av att utveckla sin egen moral.
Detta ska dock inte tolkas som att Durkheim prisar det självcentrerade hos människan utan att en utvidgning av individens handlingsfrihet medför en ökad jämställdhet och vidgad syn på rättigheter för envar samt en återspegling av de allt fler och mer komplexa förbindelselänkar som finns i en modern samhällsordning.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi