Blaise Pascal föddes i franska Clermont-Ferrand, son till en jurist och med en moder som avled när han blott var tre år. Han var länge främst inriktad på matematik, men det är hans stora religionsfilosofiska verk Tankar (Pensées) som gett honom en plats i filosofins historia.

Pascal ägnar sig inte åt systematisk filosofi likt hans samtida Descartes, Spinoza och Locke utan är en tänkare som förenar teologi, moral och psykologi. Tankar är i mycket ett ställningstagande för kristen moral och ett försvar för kristendomen (och i synnerhet den lära som gick under namnet jansenismen) som religion. Fast framställningen, till formen bestående av kortare avsnitt med spridda reflektioner, är i delar livsfilosofisk till sin art.

Den rationella tron

Pascal är inte fullständigt övertygad utav bevisen för den kristna religionens grunder eller att Gud existerar, men framför i Tankar en tes om att det trots allt är mer rationellt att tro på en högre makt eftersom den högsta lyckan bara kan nås på denna väg emedan tvivel frambringar olycka. Vi har inget att förlora genom att tro på Gud då det ger oss hopp om ett kommande liv och skänker oss lycka tills dess samt evig lycksalighet i ett eventuellt efterliv. Att avstå från att tro kan däremot inte leda till någon vinning, men däremot en förlust: om Gud finns och vi lever som om han var oväsentlig väntar oss helvetet i ett eventuellt efterliv.

Denna tanke framförs utifrån en syn på människans villkor som enligt Pascal är bestående av "obeständighet, leda och oro". Det är inte ateisterna utan de som är oberörda inför sin förestående död eller de som hyser skepsis inför tron som agerar mest oriktigt. Deras insats, som är valet att tro på en skapare, vore ringa i relation mot vad deras möjliga vinning är (om deras tro visar sig vara riktig).

Det faktum att Gud inte är synlig är för Pascal inte ett tillräckligt motbevis mot dennes existens. Tron kräver att hjärtat söker och finner, vilket gör det omöjligt att på intellektuell basis avfärda existensen av Gud. Eller som Pascals kända citat lyder: "Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte känner".

Pascal kritiserar också andra religioner och dess instiftare, något som dock faller utanför ramen för vad som här är intressant ur ett filosofiskt perspektiv.

Den störtade människan

Pascal beskriver människan som att ha störtat ned från sin fullkomlighet. I sin potential är hon stor, men hennes verklighet består av eländiga förhållanden.

Människan är i strid med sig själv där lidelserna stöter emot förnuftet. Även om människan tror sig söka lycka genom att uppnå ro behöver hon oro. I frånvaro av oro blir livet enformigt och oron är därför nödvändig avledning från den enformiga livssituationen där hon börjar tänka och upptäcker tomheten som egentligen utgör hennes liv.

Pascal har heller inte mycket till överst för mellanmänskliga relationer. Människorna älskar inte varandra för vad de är utan för de yttre egenskaperna och utseendet, vilket inte minst är problematiskt då dessa saker aldrig är helt beständiga hos någon. De är också upptagna med tankar om vad deras medmänniskor tänker om dem.

Makt och lagar

Av pragmatiska orsaker är det till vår fördel om vi lär oss lyda lagar och sedvänjor. Misstagen uppstår då vi tror att vi kan finna sanningen kring rätt och fel i varje enskilt fall och införa denna som ny lag. Det är alltså förnuftigare att acceptera någorlunda rättvisa lagar då det inte finns realistiska utsikter till att uppnå helt rättvisa sådana.

I Pascals syn på moral framgår att rättfärdigheten av praktiska skäl bör företrädas av makten där majoritetens syn ska bli vägledande – mer av praktiska skäl dock än som varande den mest upplysta vägen. ”Rättfärdighet och makt måste alltså gå hand i hand”, skriver Pascal, så att ”detta som är rättfärdigt blir starkt och det som har makten samtidigt blir rättfärdigt”. I Pascals synsätt är makt och myndigheter nödvändiga, men deras tillkomst och skick är baserade på tillfälligheter.

Blaise Pascal som under sitt liv hade en svag hälsa dog vid 39 års ålder, dödsorsaken är oklar. Det som skulle ses som hans huvudverk, Tankar, publicerades först efter hans död då manuskriptet upptäcktes.

Översikt: Alla filosofer efter kronologi

Artikelförfattare: Oskar Strandberg
Senast reviderad: 2024-09-16

"Förnuftet arbetar långsamt. Det måste räkna med en mängd förutsättningar som det oavlåtligen måste ha aktuella. Härigenom riskerar det ständigt att gå vilse, eftersom det inte har samtliga relevanta fakta aktuella. På så sätt arbetar inte intuitionen. Den handlar omedelbart och är alltid redo till handling. Vår tro måste därför bottna i intuitionen – annars skulle den alltid vara vacklande."
- ur Tankar

*

"En hemlig instinkt driver människorna att söka förströelser och sysselsättningar utanför sig själva, en instinkt som bottnar i den starka känsla de har av sitt eget eviga elände. En annan hemlig instinkt – en rest av vår ursprungliga naturs storhet – låter oss ana att lyckan endast ligger i vilan."
- ur Tankar

*

"Ingenting stärker mer skepticismen än det faktum att det finns människor som inte är skeptiker. Om alla vore skeptiker, skulle de ha fel."
- ur Tankar

*

"Vilken underlig skapelse är då inte människan: vilken otrolig figur, vilket monstrum, vilket kaos, vilken levande självmotsägelse, vilket ofattbart väsen! Alltings domare – och en usel mask; sanningens bärare – och ovisshetens och villfarelsens kloak; universums prydnad – och avskum."
- ur Tankar

Skrifter av Pascal

• Tankar (Pensées) - 1670

Citaten i texten är från Ingar Gadds översättning av Pensées.