Montaigne
Den franske tänkaren Michel de Montaigne odlade en ny framställningsform i essayen. Han skrev ner sina tankar fyllda av själviakttagelser och allmänna betraktelser, vars resultat har utkommit i tre band som fortfarande kan läsas med stor behållning. Även om Montaigne ses som skapare av essayen kan Erasmus av Rotterdam ses som en förebild då denna hade publicerat skrifter av liknande art.
Han föddes i Saint-Michel-de-Montaigne i sydvästra Frankrike (han skulle ta sitt namn från orten). Efter att ha utbildat sig till jurist i Bordeaux och varit ämbetsman i denna stad drog han sig tillbaka till familjegodset där han framlevde återstoden av sitt liv. Här tillbringade han mycket av sin tid i tornet som han inrett till bibliotek, där läste han och skrev vad som skulle bli Essayer (Essais).
Titeln på hans verk skulle också hädanefter bli namnet på själva den framställningsform som Montaigne skapat. Hans essayer avhandlar filosofiska uppslag med betraktelser av subjektiv karaktär där historiska anekdoter ofta vävs in och tjänar som exempel. Han blir en typisk företrädare för renässansen genom att uppträda med individualistiska perspektiv.
Bortom de subjektiva reflektionerna är Montaignes essayer ofta fyllda av frågor som rör moralfilosofi. Inte sällan stödjer han sig på citat från romerska antika tänkare – Montaigne hade lärt sig latin redan som barn.
Men i slutändan blir det ändå genom Montaignes återkommande inåtvända fokus först och främst livsfilosofi. Han är en osäkerhetens tänkare som väjer för det formella och betonar vad han inte vet – så är hans främsta förebild också Sokrates. Det enda ämne han ser sig som riktigt kunnig inom är sig själv. Han fäster blicken inåt för att ta reda på en människans väsen och behandlar allt från intellektets betydelse för välbefinnandet till hur man handskas med vetskapen om döden.
Positionerad någonstans mellan filosofi och litteratur har Michel de Montaigne förblivit en viktig person i vår kulturhistoria. Renässansen var en period då konsten blomstrade och litteraturen fick ett uppsving i Europa. Det var dock inte på samma vis en storhetstid inom filosofin och Montaigne framstår som en av de absolut mest centrala tänkarna.