Arendt
Den judiskt tyskfödde Johanna "Hannah" Arendt vägrade kalla sig själv filosof men har av eftervärlden blivit just stämplad som en sådan, och inordnad under fenomenologin eller den kontinentala filosofin generellt. Hon är märkbart influerad av Martin Heidegger, som hon hade ett förhållande med under en tid, samt den tyska fenomenologen Karl Jaspers. Själv kallade hon sig politisk teoretiker, vilket hon också var med titeln professor i politik vid Princeton University, men hennes verk kom att omfatta allt från mänsklighetens villkor och historia till mekanismerna bakom ondska.
Rekonstruktion av politik
I böckerna Människans villkor, Totalitarismens uppkomst och Om revolutionen skildrar Hannah Arendt människan som en i grunden politisk varelse i enlighet med Aristoteles. Alla har, vare sig de vill eller inte, ett ansvar för det kollektiva – den offentliga sfären – genom beslutsfattande och socialt uppförande. Vi har dock glömt bort det, eller så vill vi inte befatta oss med ett aktivt ställningstagande till vad som inte omfattas av den privata sfären. Då människan glömmer bort vad politik är till för, ett gemensamt förhandlande om värden i ett samhälle, kan otroligt ondskefulla saker hända. Vi har bara sett några prov på det och Nazityskland är bara ett av dem, menade Arendt. Vi måste ”tänka på vad vi gör”, uppmanade hon. Detta tänkande kallade hon vita contemplativa, vilket är motsatsen till vita activa, som betecknar mänskligt handlande. Balansen mellan dessa är ofta ur spel, låter Arendt förstå.
Ondskans banalitet
Nazismen utgjorde inte bara ett brott mot mänskligheten, men också ett otroligt brott mot tänkandet. Detta illustrerar Arendt genom sin avhandling om administratören för förintelsen Adolf Eichmann, som under rättegången 1960 dömdes till döden för brott mot mänskligheten trots att han påstod sig enbart ha lytt order. ”Jag är inte det odjur jag utmålats som”, sade han i rätten, varpå Arendt svarar i sin bok Den banala ondskan att det största brott Eichmann begick var, praktiskt taget, att inte tänka till ordentligt.
Mer generellt sett skapade Arendt en kontrovers kring ondskans ursprung – den kan nämligen förvärvas av vilken människa som helst. Ondska kan helt enkelt vara en funktion av en vilja att lyda auktoriteter, följa strömmen och vara andra till lags; därav det nuförtiden klassiska begreppet ondskans banalitet. Trots att flera psykologer, däribland Stanley Milgram och Philip Zimbardo därefter bekräftat hennes teori, attackerades Arendt för att förmildra Eichmanns omständigheter, visa medlidande och frånta honom ansvar till hans brott. Till detta svarade hon att Eichmann visst var förtjänt av ett dödsstraff, men att uppväxten av det moderna massamhället har urholkat möjligheterna till fritt och ansvarsfullt tänkande. I sina berömda föreläsningar därefter åberopade hon Immanuel Kant för att råda bot på den tanklöshet som täckt världen för att återigen bana vägen för upplysning.
Hannah Arendt var en färgstark judisk kvinna under turbulenta efterkrigsår, vilket troligtvis bidrog till hennes låga erkännande vid sin tid. Inte heller blev hon översatt till hebreiska förrän 1999. Men idag är Arendt betraktad som en av de mest inflytelserika filosoferna och hennes starka meddelande till oss idag är tveklöst uppmaningen till eftertanke: filosofi kan rädda miljontals liv.
Fenomenologi en riktning där betraktandet av verkligheten gäller tingen i sig, såsom fenomen.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi