Estetik och vision i Marinettis, Tzaras och Bretons manifest

De avantgardiska manifesten hos såväl Filippo Tommaso Marinetti, Tristan Tzara och André Breton uppvisar utmanande förhållningssätt mot historien och ett starkt missnöje inför den rådande traditionen. Detta gäller framför allt inom konst men återspeglar sig även på andra områden.

Marinetti som publicerade sitt manifest i Le Figaro 1909 anser den klassiska konsten som utbytbar, till och med mot det massproducerade. Mot det kontemplativa och sublima ville Marinetti det högljudda och vårdslösa. För honom är förnuftet inget ideal längre, energin är det däremot.

”Mod, djärvhet och uppror skall bli grundelementen i vår poesi”, lyder andra punkten i futurismens manifest. Det är här tydligt hur en brytning med den etablerade poesin och gamla mönster söks.

Det handlar lika mycket om att utforska en ny metaforisk bildvärld som att upprätta en ny estetik eller en ny syn på samhället. Marinetti liknar sig vid ”en smutsig och illaluktande trasa” i samma stil som Majakovski hotar det flegmatiska med en ”omgång av [sitt] hjärtas blodiga trasa”. I båda fallen uppvisas ett metaforiskt sinnelag som tagit intryck av den moderna bildkonsten vid denna tid.

I upptakten av texten som föregår själva manifestet går det att likna Marinettis gestaltning med cyberpunkgenren. Fast med en kategorisk favorisering inför den nya tekniken. Marinetti är på intet sätt offer för den nya utvecklingen utan vill assimileras med den så långt det går medan en krass inställning ges åt historiska värden.

I manifestet ingår också ett förhärligande av kriget samt en förhoppning om ett meritokratiskt samhälle. Detta synsätt inrymmer med viss logik misogyni samt ett motstånd inför det utilitaristiska – den starkare och autonoma individen skall gynnas.

Marinettis kulturkritik gäller främst omhuldandet av den institutionaliserande organisationen. Det gamla bör inte bevaras för historiens eller traditionens skull, dessa omständigheter har inga egenvärden. Teorin är okomplicerad: historiens byggnadsverk tillsammans med väggarna som uppehåller historiska konstverk ska rivas. I samma anda ryms Tzaras proklamering: ”Konsten är inte seriös”. Den samtida konstnären bör alltså inte inta en respektfull hållning inför tidigare konst eller sin egen för den delen. I budskapet kan uppmaningen att inte okritiskt beundra dem etablerade utan hellre skapa något nytt på egen hand inläsas.

Om Marinetti var likgiltig eller negativ inför historien men fullständigt positiv till framtiden är Tzara motståndare i båda fallen: ”avskaffa arkeologin” ... ”avskaffa framtiden”.

Tristan Tzara som skrev flera manifest där han förespråkade dadaism har det individualistiska gemensamt med Marinetti. Även en sådan ståndpunkt är oftast en kritik mot traditionen, vilken i regel bärs av en kollektivism och konsensus – om det så gäller ett begränsat maktskikt eller ett massubjekt. Men hur många manifest är inte skrivna med traditionen som en motpart?

Det gäller i alla fall också det surrealistiska manifestet som André Breton skrev 1924. Breton skriver i detta att ”vi lever ännu under logikens herravälde”, och precis som Tzara är han motståndare till denna logik i den mänskliga världen. Denna logik finns, enligt Breton, försjunken i traditionen vilket utgör realismen i konsten och konventionen hos samhällsmedborgaren. Han liknar romaner med schackpartier i den mån det finns ramar och kalkyleringsvägar framåt. Hellre då att utgå från känslan och den fria associationen. Drömmar är ett slags fria associationer, vilka uppstår bit för bit och kan ha vilken fortsättning som helst.

Logiken härskar även inom vetenskapen. Breton gläds dock inför Freuds upptäckter och ser med tillförsikt på utvecklingen som nu tycks vara nära att bistå ett utforskande av människan från flera håll och även nå ner till hennes djupaste skikt.

Även inom samhället, som hos Breton betraktas med missaktning och sorg, sägs denna logik råda. Bretons riskfyllda linje och den rådande maktens synsätt är långt ifrån förenlig då makten av naturliga skäl inte hyser någon entusiasm inför helomvändningar. Inte heller att låta fragment äventyra ett heltäckande system uppbyggt på stabila grunder med klara och fasta lagar. Det vakna kommer alltid stå över det drömda på platser där maktstrukturer finns.

Andra ämnen - läs vidare