Marx
Karl Marx har fått en egen -ism uppkallad efter sig, marxism, och är en av de stora politiska tänkarna under 1800-talet. Marx är i hög grad influerad av Hegel och adopterade dennes idéer kring verkligheten som en historisk process och att historien har ett mål. Men i Marx ideologi stöptes dessa idéer om i en materialistisk form.
Marx levde i industrialismens tidevarv då alltfler människor samlades i städer och utförde monotona och ofta slitsamma arbeten. Det var också i en tid då maskinerna som från början antogs komma till undsättning för arbetarna i stället medförde att de många gånger fick svälta. Marx var kritisk till de kapitalistiska aspekterna av denna industrialisering och intog en revolutionär ställning: han betvivlade statens förmåga att värna om de svaga i samhället och snarare ansåg att den ökade motsättningarna. Han ville se ett nytt system med socialistiskt-kommunistiska förtecken.
Karl Marx föddes i den tyska staden Trier där han växte upp i en judisk familj. Han skulle senare flytta till Bonn för att läsa juridik innan hans far skickade honom till universitetet i Berlin i hopp om att disciplinen där skulle få inverkan på den unga Marx som förvisso studerade flitigt, men också uppsökte krogarna frekvent. I Berlin missade han de flesta föreläsningarna medan han ägnade sig åt egna studier.
Efter flytt till Paris blev han ett av de ledande namnen inom den socialistiska rörelsen och han skulle skriva artiklar i den radikala tidningen Vorwärts!. Marx var inte bara en författare till sina läror utan också aktiv som ledargestalt för den socialistiska kampen och hade därtill en ypperlig förmåga som talare.
I Paris kom han i kontakt med Friedrich Engels (1820–1895) och dessa skulle tillsammans bli upphovsmän till det berömda Kommunistiska manifestet (1848), se även artikeln Kommunismens ideologi.
Kommunistiska manifestet
”Ett spöke går runt i Europa – kommunismens spöke”. Så inleds det Kommunistiska manifestet där det fastslås att den mänskliga historien sedan civilisationer ordnades i samhällen har bestått av klasskamp och nutidens två huvudsakliga klasser är bourgeoisien (den egendomsägande klassen) och proletariatet (den egendomslösa klassen som bara kan sälja sin arbetskraft).
Fastän skriften spyr galla över bourgeoisien lovordas den samtidigt för att ha ”spelat en högst revolutionär roll i historien” då den förintat det feodala och patriarkala, nydanat industrin samt upprättat ett handelssystem som även de högsta klasserna måste anpassa sig efter. Bourgeoisiens nya dominanta roll i samhället är dock tillfällig, dess omvälvande framfart har nämligen oundvikligen dukat upp för nästa stora omdaning: proletariatets revolution.
Kommunisternas mål i denna utveckling är ”proletariatets utbildande till klass, störtandet av bourgeoisiens herravälde, proletariatets erövring av den politiska makten”. Kommunismens ideologi inbegrep en radikalt annorlunda och jämnare fördelning av egendom och kapital bland medborgare. Gentemot invändningen att detta inskränker på individens frihet ger manifestet motargumentet att kapitalet först och främst inte är något personligt, utan en ”social produkt” som uppstått genom utsugning av lönearbetare. Kommunismen vill förhindra att maktkoncentrationer uppstår som ett resultat av att stora kapital ansamlas av privatpersoner, i detta inbegrips även egendom.
Marxismen och dess huvuddrag
Karl Marx ekonomiska och politiska tankar utgör grunderna i den marxistiska samhällsåskådningen. Denna utgår från att ekonomi och produktionsförhållandena bestämmer historiens förlopp, vilket knyter an till begreppet historisk materialism. Några av huvudfrågorna kretsade kring privat ägande, exploateringen och alienering av arbetaren.
Privat ägande skulle enligt det marxistiska tankesättet minimeras till det nödvändiga, såsom kläder och möbler. I övrigt skulle staten äga mark och andra resurser, vilka skulle fördelas till medborgarna under rättvisa former.
När privat ägande tillåts i större utsträckning framträder kapitalister och det är underlaget för den marxistiska teorin om arbetaren som exploaterad genom att han tvingas sälja sin arbetskraft till kapitalister. Detta leder in på ett annat centralt begrepp: mervärde, vilket hos Marx var en modifiering av den vedertagna värdeteorin vars huvudpoäng är att priset på en vara bestäms av produktionskostnaden. Det Marx kallar mervärde utgår från differensen på priset för arbetskraften och produktens penningvärde – en differens som kan omvandlas till överskott och tillfalla kapitalisten. Arbetaren som producerar varor fast utan att få del i mervärdet förblir då i beroendeställning till kapitalisten.
I det första bandet av Kapitalet (Das Kapital) som gavs ut 1887, och skulle följas av flera band postumt, lägger Marx fram sina mogna teorier om hur arbetarna och kapitalismen samverkar. Här skiljer Marx på en varas bruksvärde (dvs. dess nytta) och bytesvärdet (dvs. dess förtjänst).
I ett kapitalistiskt samhälle producerar inte längre arbetaren varor för att de är nödvändiga för dennes egna behov, utan producerar varor i egenskap av arbetskraft. Som en vidare konsekvens härav tenderar arbetaren alltmer sällan skapa fullständiga produkter utan specialiseras för bara framställa en del av produkten, vilket leder till alienering.
Sista år och eftermäle
Karl Marx levde i stort sett hela livet i fattigdom. Det blev åtskilliga vändor till pantbanken och hot från fordringsägare var ett återkommande inslag. Hans familj härjades av sjukdomar och i ett fall ledde det till ett dödsfall då Marx tvingades skiljas från sin son. Om det inte varit för vännen Engels generositet skulle Marx kanske inte fått möjlighet att skriva sina böcker och många artiklar. Karl Marx dog 1883 efter bland annat ha plågats av bronkit en längre tid.
De som stötte på Karl Marx vittnade om dennes säregna yttre: svartmuskig med ett korpsvart hår, kläderna i oreda, fast på samma gång var hans personlighet bestående av en vidunderlig pondus. Marx har förblivit en central figur i den politiska idéhistoriska diskursen och är bland annat ett viktigt namnen inom socialismen.
Historisk materialism en teori om ekonomin som historiens drivkraft där arbetskraft och medel för produktion enligt Marx och Engels styr samhället och kan verka för människans frigörelse.
Alienering att man blir främmandegjord för vad man själv producerar. En term Marx tog över från Hegel.
Översikt: Alla filosofer efter kronologi